Ibland är det finaste i hela världen det som ger mest tillfredsställelse av allt att framkalla ett leende på just hennes läppar för det är egentligen en omöjlighet hon är tuff egen så mystisk och svår att man blir galen för hon släpper ingen innanför grindarna hon har sagt att det gjorde ont en gång så jävla ont och nu har hon istället uppdaterat sitt alarm till det senaste ogenomträngligaste så att knappt ens en kram efter "There is a light that never goes out" kommer igenom när jag skulle vara som finast och gladast och hålla henne i armarna blev hon som mest rädd för mig och stannade bara i två sekunder vettskrämd av min spontanitet
Hon är inlåst i besvikelsen hon har en skugga över ansiktet som precis täcker hennes ögon hon medger det inte, men jag ser att hon är uppdämd som jag därför så vacker när hon de få sekunder av leende lyser upp och ansiktet gnistrar hon kan, när hon för en hundradel glömmer, slå omkull mig med en blick hon skrattade faktiskt när jag spelade stockholmsk men ångrade och tog tillbaka steg in i verkligheten och kom på att hon nästan hade avslöjat ett av de märkligaste paradis jag någonsin skymtat
Jag ser på hennes ben att hon springer snabbt igenom folkhav för att hinna fram till någon sorts lycka till konserter och sånt som inte sviker henne på slutet hon har så brått väntat länge på pojkar som inte duger nu springer hon ifrån dem för det är säkrast så hon stampar egna vägar och jag vågar inte riktigt följa efter eller gå jämte det gör ont i mig att se hennes fart, som rusar henne ifrån mig ständigt hon ser så ensam ut mitt i folket och trots att hon är hårdare än mig spricker hon vid nästa stöt istället står jag så nyfiken och ser henne bli mindre när hon avlägsnar sig och hon växer i mina ögon
Ibland kan jag tro att jag har henne när hon ler kanske två gånger på raken åt mina ord då gör man ett genombrott och jag flyttar närmare mot hennes håll hennes radar ger utslag och avslöjar att nu jävlar är det activity i trädgården och hon skickar ut sin antivibbar som lamslår ända till jag blir utburen av min medhjälpare han som också tänkt ta sig in för det vet vi att själv är man chanslös så vi försöker på nätterna när det hänger whiskeyflaskor i trådar från stjärnorna rent konkret ta på henne utan att hon ska märka men så blir vi tvingade till reträtt och går hemåt för att skissa på nya planer skriver ord på lappar som vi mejlar till henne som trojanska hästar och hoppas att lapparna ska explodera i hennes nerver en gång när jag var DJ smorde jag in ett mess med citat från hennes gud då skrev hon långt tillbaka och jag kände leendet mellan raderna som hon skickade jag var full då och det kittlade but then a strange fear gripped me and I just couldn't ask jag är faktiskt modigare utan alkoholen som sköld
Ibland visar hon sin bräcklighet och tar på sig stora vinterjackan mitt i sommaren hon fryser eftersom hon inte vågar känna värme om den inte är vegetarisk hon slår sig ner på marken jämte mig mellan miljoner tält och berättar om en kompis som är löjlig för att hon är kär och lycklig i att vara det jag håller med och vi svär ihop så högt så högt att lyckliga par hör hemma under giljotinen sen ler vi
kanske just i den stunden också hon och jag förtjänade en sekunds halshuggning
Tobias Fasth, försöker
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Johan Åkesson
