Svärmeri om det ansvarslösa livet som barn har vi läst förr. Vi som gick i skolan under 1950- och 1960-talen hade betygen att se fram emot, efter varje termin. Det hörde bara till, alla, inte minst föräldrarna, ville veta om vi blivit bättre eller sämre under terminen. Så hade eleven det, från första klass fram till gymnasiet. Eftergymnasialt har jag ingen koll på. OK, tramsare och busfrön var inte intresserade av betyg, då som nu och de bönhördes mycket riktigt under det slafsiga 1970-talet. Bort med betygen! Och så satt vi plötsligt upp till halsen i dagens skola, utan personligt ansvar, en skola som spottar ut hälften ämbetsmän utan ämbetsmannaansvar och den andra hälften är bidragstagare. Alla undrar just nu varför ingen vill bli lärare. Fråga hellre: Varför vill ingen bli spyhink?
inlägg #5