Sunny: Jag önskar verkligen alla barn en uppväxt där de känner ovillkorlig kärlek och där de blir behandlade med respekt. På det sättet växer vi och kan sedan ge vidare samma uppväxt till nästa generation. Tyvärr är det väldigt många som av olika anledningar inte får den uppväxten. När de sedan får barn är det risk att även den uppväxten går i arv. Men tack och lov kan vi som vuxna läka oss själva och ge det vi inte själva fick. Det kanske krävs terapi för en del, för andra kanske det räcker med ett aktivt val att göra annorlunda.

Jag beundrar ditt mod, Sunny, att berätta vad du varit med om. Att inte välja att sopa under mattan utan att lyfta fram. Sorgligt att din mamma och pappa gjorde de val de gjorde. Jag hoppas att du har möjlighet att idag tillgodose de behov du inte då fick tillgodosett. Att du idag omger dig med människor som uppskattar dig just för att du är du. Du var värd all kärlek men dina föräldrar förmådde inte ge dig den. I dag är du vuxen och kan ta ansvar för ditt liv här och nu. Fyll ditt liv med det som berikar dig. Ingen annan än du själv vet om och hur du vill göra när det gäller dina föräldrar. Du har svaret.

Pia: Om jag varit med om ett extremfall så har alla mina syskon (pappas 10 barn o mammas 4 ) oxå varit med om det? O alla andra barnhemsungar o fosterbarn jag kännt.Kanske Felicia känner sig som ett extremfall?
Maria: Ja kanske en del saker kan gå i arv: Men en bra start ger tydligen inte automatiskt en bra pappa .Mamma var själv dumpad på barnhem o övergiven:hon gjorde bara likadant. Men pappa växte upp på en räckmacka som de säger:älsklingsson o skolljus.

Maria: Nej en omhuldad o för högt älskad son som råkar vara pedofil tror givetvis att alla barn (inclusive de egna )liksom mamma o pappa bara finns till för hans egen skull.Mixat med ett tungt missbruk men med en iskall logik är det en farlig blandning. O nej:jag har inte svaret på om jag handlade rätt när jag släppte in pappa i familjen så länge mina barn som vuxna (o själva föräldrar ) är helt oense om saken.Samt mina syskon:en av systrarna tycker att det var ett fult svek även emot henne medan några av de andra är glada över att jag har bilder o vidoeoupptagningar till dem.Alla har ju aldrig träffat hono.Jag gjorde bara det jag fann var minst smärtsamt.Men någon slags respekt känner jag verkligen inte emot varken honom eller min mamma:som de handlade emot sina barn ska ingen handla emot någon mäniska.Respekt måste man göra sig förtjänt av.