Du skriver väldigt bra Johan! Den där kravlösa och stora, eviga kärleken finns faktiskt på riktigt. I förrgår firade jag och hustrun 35-årig bröllopsdag och i dag är det 37 år sedan vi flyttade ihop. Det har varit fina år - inte problemfria - men fina. Nu när vi börjar komma upp i pensionärstrakterna har varken hon eller jag någon högre önskan än att vi skall få förmånen att ha några goda år och få åldras tillsammans. Vi har tre välartade barn och tre barnbarn - och hoppas på fler (ja, inte barn men barnbarn). Jag är mycket nöjd med mitt liv och mitt äktenskap.

Egentligen skulle jag inte haft något emot att ha levt i ett hyggligt parförhållande redan från skratsch, men nu blev det inte så - min lekperiod varade till trettio med mest korta förhållanden och tillfälligheter, bara två som varade i mer än ett år. Men så hittade jag en brud som ville ha barn och ansåg att jag var den hon ville ha barn med - det varade i fjorton år då en annan tjej hade samma ide - det varade i sju år - vi är fortfarande vänner tack vare barnen och fortfarande ogifta :-)