Birgitta, du har blivit pålagd en skuld, som jag fattar det redan som oskyldig treåring. Så förfärligt grymt och omänskligt, men innerligt väl att du har fattat beslutet att lägga detta bakom dej - Lite kryptiskt blir det för mej att du enl. rub. "släppt taget om skulden"- det är ju skuld-beläggaren som borde släppt taget om dej för länge sedan - Att du aldrig kommer att släppa taget om kärleken är däremot fullt begripligt - och jag föreställer mej att dina nära som du älskar är väldigt trygga med den vetskapen ... Och kärlek föder kärlek!

#2/ Birgitta, din text är som vanligt jättebra, och blir ännu mer förståelig med det lilla tillägget. - Villkorad kärlek tycker jag är fruktansvärd. Kan man kalla det för kärlek egentligen? Sådan kärlek menar jag är egoistisk ... Nu är det mycket lätt att förstå hur tufft du måste ha haft det känslomässigt. KRAM!

Beth Du har som vanligt skrivit en mycket angelägen artikel.Det sticker till därinne i hjärtat för just oönskad var jag ju redan i mammas mage. Min fostermamma betonade hela tiden att de tagit mig för att jag skulle sköta om dem på ålderdommen.Att de kastade uyt mig vid 13 såg de som helt normalt.När de sedan behövde min hjälp fick jag pendla i 10 år o var förstörd i flera veckor efter varje besök.Min psykiater tyckte jag skulle släppa dem men jag kände skuld som måste betalas.För som tanten sade:för att ge dig mat o kläder så många år hade vi kunnat köpa oss en bil i stället. Det var svår,mycket svårt.
Mina sytrar tampas oxå med skulden.Syra A lämnades in påpbarnhem i 5 år o sedan kom en vilt främmande tant o hämtade henne!Utan ett enda besök under de här åren hade ju syrran ingen aning om vem de där tanten var.Att hon sedan medverkade till att Syrran kom att utnyttjas sexuellt i flera år gjorde det inte bättre.Men när mamman dsog åkte syrran till henne o hjälpte till.Vi har fått lära oss att vi inte räknas