Torsdag den 9 februari 2012 Ny användare | Logga in  

Skriv idag om: Att jobba tills man är 75 | Knivskadade flickan i Hjällbo | Uteliggarldesignen på NK Börja här!

sourzeforum
Diskuterar artikeln Facebook vs Verkligheten
Jag skrev en artikel om Facebook nyligen. Jag tycker farorna överväger nyttan. Är man artist och behöver publicitet kan man kanske få hjälp med det. Vänner får man om man är utåtriktad och intresserad av andra människor. Men jag gillar att välja riktiga vänner i stället för låtsasvänner
anonymt inlägg #1
Sarah skrivet rappt, kort men med innehåll. En o n o r m a l kombination idag ;-)
inlägg #2
Mycket bra artikel. Det behövs folk med förmågan att inte svälja masspsykosen fb. (jag vet, då jag nu bara har div brottslingars namn i skallen)
Kommer läsa din nästa artikel utan tvekan.
inlägg #3
Du har helt rätt.Folk lägger dit bekantas bekanta. Men om man som jag är med på några mailinglistor i många år där man till o med träffat de man står närmast i RL o desstom varit med att starta en posesiklubb där vi som var aktiva blev väldigt tajta:ja då är det lätt att inte hinna hålla kontakten.Lägg till ett kollektivboende sedan 35 år:före detta medboende finns i dag spridda i världen.Ta barn,deras partners,alla fosterbarn o deras partners:det blir en del.Vår sista aupair finns i Australien där dottern o svärsonen hälsat på under sina backpackingturer men där jag får nöja mig med nätkontakt.Särskilt som en fosterdotter är forskare o pendlar mellan Leeds o Singapore:en pojke hamnade i Warsawa,den äldste finns ombord på en fiskebåt som ligger utanför Island men går i land i NordNorge på ledigheter,en annan har flytt staden för stillheten långt norrut.Att hålla kontakten med dem är viktigt för mig o då är facebook perfekt.Nu har jag även lagt till sondottern på 16 år. Men jag blir skeptisk när någon påstår sig ha 411 nära vänner.Jag har några goda vänner som är s.k Kändisar o det verkar bli rena fanklubben då.Men medlemskap i föreningar som "Vi som mist ett barn" kan ge vänner för livet.Man delar en erfarenhet.
anonymt inlägg #4
Steno:jag lovar dig att de jag har på min lista är personer jag håller väldigt kära.Jag kan ju så sällan lämna huset numera så det blir ännu viktigare att hålla sig uppdaterat.
anonymt inlägg #5
Annons:

JA för oss som har allt svårare att lämna huset eller lägenheten är det svårt att få vänner och behålla vänner. För oss har bl a Facebook blivit en möjlighet till varierande grad av Vänskap. Så långt man orkar o kan dag för dag. // Jagträffar gamla sortens vänner på ICA och Apoteket. Men mnåste säga dem att jag inte klarar av att stå o prata 10 minuter - för då drabbas jag av yrsel o ramlar i backen...// Visst kan FB ibland kännas väldigt konstlat men man kan själv bestämma villkoren, kvalitén på kontakterna.
inlägg #6
Sarah Rauchenberger,: Mycket tänkvärd artikel Du skrivit men aj tror inte våra ungdomar tänker på samma sätt som den äldre generationen, därför har de flera tusen vänner. Vänskapsträffarna sker via Skype eller andra online-chattar. Jodå, jag har läst det Du skriver och tänker inte gå in i någon djupare analys på det du är äckligt trött på, d.v.s. ”blunda-halvt-på-bilden-så-du-ser-jättefull-ut-bilder, eller alla dra-ned-linnet-till-knäna-så-man-ser-pattarna-liiite-mer-bilder” problemet går enkelt att lösa genom att jag helt enkelt går vidare till det som ligger mig varmt om hjärtat såsom grupper liknande: Riksnätverket [länk] eller Örebros Oberoende Förening Mot Polisvåld [länk] Rättslös när förövaren är Polis eller Bojkotta Radio Gqagnef [länk] DETTA är sådant som ligger i mitt intresse och som jag lägger ner energi på, inte sådant som stör mig. Jag förstår att Du kan vara trött på så mycket trams men med tanke på hur stort Internet är kan man ju välja och vraka av det utbud som passar just mig
Att en radiostation skräms till tystnad för att ett politiskt parti, FRIHETSPARTIET, inte ska nå Sveriges väljare för att eventuellt kunna komma in i riksdagen och få lite stabelitiet i mänskliga rättigheter som inte följs häri Sverige. Gå med Ni som värnar om yttrandefriheten.
Källa: [länk]
[länk], [länk] och
[länk]
Du hoppas av ditt hjärta att vi ska värna om vårt Svenska rykte. Jag måste då fråga Dig om Du är medveten om vad Sverige har för rykte?
-Vet Du att Sverige är känd för att vi inte bryr oss om de äldre
-Vet Du att Sverige är känd för att polisen kan skjuta ihjäl människor och slippa straff
-Vet Du att Sverige är känd för att ha mest antal våldtäkter
-Vet Du att Sverige är känd för att oskyldiga sitter i fängelse och är fälld tretton gånger i EU-domstolen och snart inte får kallas förrättsstat längre
-Vet Du att Sverige är känd för……eller är det en förhoppning Du har att vilja se Sverige som det perfekta landet där vi är garanterad ersättning vid sjukdom?
inlägg #7
Sarah - Internet ingår numera i vår verklighet - För inte så länge sedan bodde man kvar på samma plats och hade familj och släkt samlad runt omkring sej. Möjligheterna att samlas vid alla större högtider togs också till vara, på ont och gott (ofta hörde man folk förfasa sej över dessa hemska släktkalas) - MEN, så är det inte längre! Anhöriga och vänner är i många fall spridda långt utanför landets gränser - Så innerligt väl att vi har Fb och liknande skit som gör att vi fortfarande kan ha kontakt, OM VI VILL. Med skype kan du t o m tala med en kär vän öga mot öga även om hon sitter på andra sidan klotet ... Och beträffande antalet s.k. F-b vänner - det är alltså helt frivilligt när du säger ja eller nej till vän-förfrågningar på Facebook, men eftersom du känner dej missanpassad tycker jag absolut att du skall skippa Fb helt. Du nämner att du är äckligt trött på alla fyllebilder, låt bli att titta på dom vettja :) och lägg för allt i världen inte ut något på nätet som du kan komma att ångra en dag.
inlägg #8
Tack allesammans för de kommentarer som hittills ramlat in. FB kan vara på ont och gott - en åsikt som ni nog förstått all redan att jag försökt lyfta fram. Till "Janne B" vill jag också flika in det faktum att jag förstår vad du menar. Själv har jag en sjukdom som heter EDS som gör att jag mest sitter hemma ....just på FB så jag menar inte att de som inte kan eller inte vill dra ut konstant ska tvingas göra detta. Vad jag menar är dock att vi alla borde sätta rimliga gränser inom vårt användande vare sig det kommer till FB eller skype eller msn eller bilddagboken eller lunarstorm eller helgon eller inte vet jag. Listan kan göras oändlig....

Några av fyllebilderna kommer från min egen syster och då blir det än mer påtagligt. Man kan förstås välja att klicka på "dölj" men jag tycker nog i grund och botten att varje FB-medlem bör använda sunt förnuft. Innan man vet ordet av det kan i värsta fall innehållet användas mot en. Det är ingenting JAG själv skulle vilja råka ut för. JAg är mån om att behålla min privata karaktär - och det borde fler vara. Så tycker i alla fall jag -och därmed var det inte sagt att alla måste hålla med mig.

Här där jag bor är det vanligt att man träffar "folket" man känner inne på konsum eller coop som det nu heter och så ica eller pekås eller lindex tex, och visst - det är bra ....när eller om man orkar. Jag är själv begränsad och jag sitter också själv massor på FB.

Ändå vill jag här ringa i klockorna och lämna läsarna med en tankeställare. Jag tror jag har uppnått detta och det gör mig glad.

Jag vill tacka alla er som här ovan skrivit att ni tycker om mitt språk och det faktum att jag kan konsten att på relativt kort skrivyta få fram mest i åsikt.

Jag gör så gott jag kan. Härligt att få höra detta som sagt. Tack.

Jag skriver periodvis också i NWT och VF (insändare) och så brukade jag blogga. Nu mer ägnar jag istället mer tid åt konsten och annat.

Kolla gärna in http : // buhu . tk


Nu åter till målandet eller kanske sängen snart med tanke på klockan.
Jag tackar och bockar för gemene mans och kvinnas åsikt "so far". Tack.
inlägg #9
ingloz o Sara .Jag är ju i en situation att jag haft mycket svårt att lämna hemmet o över 8 år nu.Först( o fortfarande) vad det Rolf som måste ha passning o numera kan jag själv inte ta många steg utan att få syrebrist.Balanssinnet tycks ha suttit i den hjärnhalva som är borta nu:) Jag ramlar o slår mig hela tiden.Nu är jag lyckligt lottad ändå:jag bor i närförort o har taxiavstånd till Alla teatrar o konserthuset o en hel stad fylld av museum.O jag har 2 män.Den yngre kan kvällstid ta över vården av Rolf o jag kan åka iväg.Vintertid går det som regel att komma ifrån kvällstid för oss båda för då är alla andra hemma som bor här. De jag ungås med på mailinglistor o de som var med o startade poseiklubben för snart 10 år sedan bort spridda .Även om en del av dem hälsat på både en eller flera gånger kan jag inte möta dem så ofta för på de poesikvälar t.ex som ordnats av oss kan jag inte resa till.Inte mailinslistornas möten heller eller mötena i föreningen Vi som förlorat eet barn.Tråkigt nogb är folk i Min generation ofta inte datorkunniga o ändå värre är det i Roffes ålder.(86) så jag får hålla kontakten med de gamla via vanliga brev o telefonen.FB har varit mig till en stor hjälp att inte tappa bort kontakten med folk jag tycker mycket om.Att se hur sondotterns umgänge ser ut är spännande för mig:hon skulle aldrig släppa in sina föräldrar i sin facebook men jag får vara med.
anonymt inlägg #10

Du är inte inloggad och måste därför logga in eller välja ett namn om du vill diskutera det här: välj namn / logga in


Avancerad sök...
Upplevelsepresent.se