George, förmodligen handlar denna fascination för provocerandet om uppmärksamhet, från Descartes som menade att existensen bestämdes av tanken har vi gått till en situation där existensen bestäms av uppmärksammandet. D.v.s. uppmärksammas du inte finns du inte, och ickeexistensen är ju mindre kul. Saknar du förmåga och talang att uppmärksammas för något positivt eller berömvärt så får du ta till något som på annat sätt uppmärksammar din person. En medioker författare kan till exempel hamna på kultursidan genom att helsåga Astrid Lindgren t.ex.. När provokationen blir ett självändamål för att medialt lyfta en i övrigt medelåttig eller medioker person blir det bara platt. En provokatör som provocerar med ett syfte och därtill har begåvning och talang är en tillgång. Som t.ex. Serge Gainsbourg och Oscar Wilde.