Torsdag den 9 februari 2012 Ny användare | Logga in  

Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!

sourzeforum
Diskuterar artikeln När blir andlighet en sekt?
Svaga och lätt ledda människor med livsproblem har alltid varit i riskzonen för exploaterande "medmänniskor" (andliga ledare) skrupelfria nog att tömma fickorna på vem som helst i utbyte mot allehanda löften och blå dunster utan minsta ansvar för att det som erbjuds skulle vara sant eller öka någonting annat än dessa "andliga" ledares personliga rikedom. Just fenomenet att det ofta handlar om att jagsvaga och redan utsatta människor tilltalas av och snabbt binds upp i den sekteristiska organisationen eller dess verksamhet och vanligen får gå igenom en lång introduktionstid som noviser då deras arbetskapacitet och mesta möjliga av individens betalningsförmåga på olika vis överförs till den sekteristiska organisationen och då särskilt dess pyramidala topp - alltså dess högsta ledare. Sekters arbetsmetoder går ofta ut på att bryta ner all form av individuellt självförtroende och plantera eller förstärka känslor av uselhet och skuld som det på sikt förespeglas möjlighet att komma över genom de utvecklande aktiviteter som sekten tillhandahåller genom dyra kurser eller/och volontärarbete. Ett gott råd till alla - undvik allt om möjligt som lovar mer än vad den krassa verkligheten har täckning för och alla som säger sej tala i namn av någon förlösande "tro" men helt undviker att nämna sina egna erfarenheter.
inlägg #1
#1 Amen! :o)
inlägg #2
Tyckte det där passade bra in på 'Globalismen'. hmm.. intressant.

Jag har på sistone läst en del om den Sociala Normen och vår aktuella samhällsform, som till synes är 'Neurotisk' och ibland på gränsen till 'Psykotisk'. När man verkligen frågar folk huruvida dom är andliga eller inte, så säger många att dom är det, fast utan svar.

Man behöver ingen spirituell ledare utan kan luta sig tillbaka på akademin för att förstå att balans och harmoni är optimalt. Det kallas där ekvilibrium.

Med referens till 'jagsvaghet' så tänker jag genast på 'altruism' och där kommer man då in i en paradoxal och kulturell skillnad mellan olika skolor av tänkande. Enligt österlänska skolor så är altruism en dygd, inom västerlänsk skola så kallas den för 'skyddsmekanism'.

Nåväl.
anonymt inlägg #3
Annons:

Du är inte inloggad och måste därför logga in eller välja ett namn om du vill diskutera det här: välj namn / logga in


Avancerad sök...
Upplevelsepresent.se