Tack för den fina berättelsen, den väckte en del minnen :-)
När jag för så där en 40 år sedan kom hem från Turkiet sjöng jag en hemmagjord turkiska i durschen som nästan fick invandrarverket att slänga ut mej. När jag kom hem från Spannien var den verkliga flamenkon en hägring som mina gitarövningar inte riktigt nådde upp till, men den närde mina drömmar. I Indien var målet en santoro eller en länge längtad sitar - det blev en sitar. Areoflots lastpersonal kollade nogsamt om den var ömtålig och verkligen behövde ha 20 Fragile-lappar klistrade på lådan,,, det behövde den, men hade förmodligen klarat sej bättre om den inte haft det då den då inte varit så utmanande. När jag kom hem byggde jag mödosamt upp kallebassen igen och lyckades riktigt bra - den håller än. Senaste resan ner till Filipinerna följde mej just ett munspel vilket som sagt är ett utmärkt reseinstrument - det fick vara med och kompa en härlig nyårsnatt runt en eld på stranden med glada människor från när och fjärran och en egen konsert under mängder av stora förundrade fladdermöss som hängde i taket i en djup grotta med en fantastisk akustik där också en underjordisk flod ringrade fram. I Essaouira där dom gjorde fantastiska träarbeten av tujaträ köpte jag ett litet skrin som fortfarande doftar som då, men kanske inte fullt så starkt - den torrare luften här hemma kom lådan att skeva till sej lite, men vad gör väl det när den luktar så gott. En kväll där nere i Marocko följde vi en mycket sympatisk ung man ner genom en liten blå dörr till underjordisk källare som nog närmast var att likna vid en lönkrog för att lyssna på "devilmusic" vilket lät mycket spännande - Det visade sej dock vara andlig musik spelad på ett mycket gammalmodigt stränginstrument av en trevlig posttjänsteman. Funderar lite på din fiol - hur klarar den fuktighetsomställningen - min sitar fick stå längen insvept i täcken i garderoben innan jag lagade den och kunde börja spela - tanken var att fukten skulle gå ur den så långsamt som möjligt.
inlägg #3
