Fantastiskt bra fångar du irritationen, Jan Wiberg. Den är av samma sort som den jag kan uppleva i vänrummet hos doktorn när en familj med fem sex barn, förmodligen nyss anlända till drömlandet Sverige strax skall genomgå den obligatoriska besiktningen. Själv försöker jag koncentrera mej på frågorna som måste komma snabbt som ett rinnande vatten på den korta stund doktorn har vikt för mej. Omöjligt att koncentrera sej med detta högljudda tjatter i öronen - tänk om vi kunde tala med varandra ändå, som ni på bussen. Om så bara med några få ord. Bara så pass att irritationen tappade sin udd. Det var nog inte så dumt förslag ändå, det att invandrade skulle få lära sej lite svenska först av allt.