Skall man driva det här spåret lite längre (med risk att man får beröm från alla SD-sympatisörer) kan man säga att i svensk offentlighet diskuteras integration ofta i termer av självutplåning, av antingen svenska eller invandrade vanor. Oftast den svenska. För övrigt tror jag, apropå kulturer att Sverige har en naturlig vänstermajoritet. Till skillnad från exempelvis Danmark, som har en naturlig högermajoritet. Det tycker jag rätt fint visade sig den senaste veckan då alliansen tappar i opinionsundersökningar till följd av att man inte tar hand om ca 40.000 utförsäkrade. Den upprördheten skulle aldrig hänt vare sig i Danmark eller de flesta andra länder. Det kan tolkas på två sätt. Antingen att svensken mer är fylld av empati och medmänsklighet än andra folk, eller också är det så att svensken inte kan se de stora dragen utan bara ohjälpligt är fast i trygghetsnarkomanin och bidragstänkandet. Välj själv!

Hundra år av socialism har format oss alla som gjorde oss civiliserade fram till våra dagar, men det är slut på det roliga eftersom vi är ett splittrat folk som egentligen inte vet vad vi vill. Vad detta beror på är ju lätt att förstå som samhället har förändrats till oigenkännlighet och blivit otryggt för oss alla. Det är förmodligen det som SD opponerar sig emot hur våra politiker förstört vårt land och folk så inte ens de tidiga invandrarna trivs längre och jag tror hellre på invandrarna vad de har att berätta än mången svensk som kommer med inlärda fnoskler som politikerna dillat i dem.

#13. Nej, det är klart att vi inte har några specifika "svenska" gener men nog har vi allt en speciell bidragskultur som format oss efter närmare 70 år av enpartivälde. Att sedan alliansen skött det hela taffligt är en annan sak. Det som gör Sverige rätt unikt är hur lätt det är att få acceptans för skattehöjningar men med vilket kraftfullt motstånd alla skattesänkningar möts. Få i Sverige tyckte det var konstigt när vi hade upp till 85 % marginalskatt, för det ansåg vara en garant för det svenska välståndet. Det var först när Feldt (för sådär 20 år sedan) såg allt gå åt helvete och plötsligt förklarade att detta fantastiska skattesystem var "perverst", som majoriteten av svenska folket såg ljuset.

Och vad gäller bidragskultur så bygger hela vår invandrings- och integrationspolitik på denna. Till skillnad från länder som faktiskt lyckats. Om nu USA inte duger som exempel så jämför hur man lyckats i Canada!

För ett 10-tal år sedan kom jag i kontakt med några ungdommar (runt 15 år) i en invandrarförort i Stockholm. När jag frågande om deras framtidsplaner var det en -som på fullt allvar - förklarade att det han mest av allt önskade sig var att så tidigt som möjligt få förtidspension! Efter att ett tag funderat insåg jag att denna framtidsvison, utifrån hans förutsättningar och syn på det svenska samhället, faktiskt inte var helt galen idé, med tanke på dels hur både han och hans föräldrar formats av det svenska bidragstänkandet, dels hur uselt vår integrationspolitik fungerade och fungerar.