Ferlin. Jag är ett stackars djur som tappat svansen/
som min kusin, den fredlige schimpansen /
Min fader Adam gick i Edens lunder/
som något oförgätligt apvidunder /
Rätt solo var han av sitt slag och släkte/
en konstprodukt som många frågor väckte/
Hans ögon lyste lika små som röda/
stor var hans brunst - som hans talang att döda/
Där kom en lurvig, brun gorillahane/
en sten i hjärnan vart hans fall och bane/
Men honan log - thy fick hon länge leva/och skriften skriver hennes namn som Eva/
Vår moder Eva var en grann tjinona/
en liten smidigt växt gorillahona/
Hon födde Adam barn och knäckte nötter/
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter/
Och tiden gick och Adams barn och söner/
degenererades och uppfann böner/
och uppfann samhällsskick, polis och lagar/
och gjorde slut - totalt - på Paradisets dagar/
Och blevo myror blott i jättestackar/
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar/
- Du alltets medelpunkt, som det är skrivet/
du frågetecken för dej själv och livet/
du senapskorn på världens åkrar gödda/
av det förmultnade och det förblödda/
du människa, du manifestationen/
av Han som bor i tron och religionen/
till slut så är du dock, du jordens konung/
trots dina skalders rökelse och honung/
en stackars apa blott på dekadansen/
som tappat både sinnesron och svansen/
anonymt inlägg #3
