Torsdag den 9 februari 2012 Ny användare | Logga in  

Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!

sourzeforum
Diskuterar artikeln Meningen med livet

Att sysselsättning är kolossalt viktig, det är då ett som är säkert.
Man hör rätt ofta om personer som alltid varit på sin plats och gett järnet fram t.o.m. sista dagen på jobbet - men sedan är det som om luften går ur dem. När de inte längre har sitt monotona arbete att gå till kommer plötsligt alla krämpor på en enda gång.
Att inte längre känna skillnad på vardag och helgdag är inte heller speciellt upplyftande. Allra tråkigast har säkert de arbetslösa ungdomarna. De har energi som behöver få utlopp och det ligger nära till hands att ledan förvandlas till aggressiva beteenden mot ett samhälle som inte bryr sej.

Endast en liten lyckligt lottad del av befolkningen har en kreativitet som vid pensioneringen får blomma ut och ge deras dagar den guldkant som man önskar att alla skulle få efter ett långt liv, med eller utan arbete.
... Så, sysselsättning - om den så bara består av att rulla stenar uppför ett berg, är absolut det viktigaste för att vi arbetsmyror skall trivas med livet.
inlägg #1
En bra artikel igen Lennart! Ungdomsarbetslösheten är ett stort problem, som drar med sig problem långt in i framtiden. Men vi får hoppas på bättre tider! Sen håller jag med ingloz när hon skriver om arbetets betydelse. Själv går jag i pension om 3-5 år (lite beroende på hur jag själv väljer), men jag undrar redan nu vad jag skall göra om jag inte har ett jobb att gå till. Sen jag var sex år har jag vaknat på morgonen och gått till en schemalagd uppgift. Hur fan skall jag klara en tillvaro utan plikter? Men jag skall se om jag hittar en rund sten (5 kg) och en lagom brant kulle. Är man bara kreativ så löser sig det mesta!
anonymt inlägg #2

Min 20 år äldre bror hade samma oro som du, Gunnar L, inför dagen då han för alltid skulle säga tack o farväl till sina kolleger. Hans lösning på problemet blev att gå ner till halvtid det sista året för att på så sätt slippa ett tvärt slut. Han tyckte det fungerade utmärkt och att det när dagen väl var inne kändes bra att få mer tid till de "projekt" som han haft ett år på sej att förbereda.
Och, som du säger GunnarL, är man kreativ då fixar det sej :-))
inlägg #3
ingloz/ Jag är inte "orolig" i ordets rätta bemärkelse! Men förmodligen jobbar jag på tills jag är 67 - för då blir hustrun 65 år gammal och går i pension. Min fasa är att gå ensam hemma och vara hänvisad till att dammsuga och städa i huset, för det är liksom inte min grej. Vår- och sommartid är det inga problem för jag är intresserad av min trädgård, men vintern.......Fy! Men det ordnar sig - jag har lite tankar i huvudet även om jag ju är lite tidigt ute - jag är trots allt bara 62 år och vet inte ens om jag får uppleva min pensionsdag. På tal om att åldras skall jag fira min gamle far på söndag - han fyller 90 år. Men han är numera ganska trött på det hela och önskar ett slut. För övrigt tycker jag att Du är en ny trevlig bekantskap - Du slutade nog skriva här på Sourze ungefär när jag började.
anonymt inlägg #4
GunnarL/ Ja, det är roligt att vara tillbaka som överlevare, efter fem år med en fruktad sjukdom, och få träffa alla begåvade människor igen. De som fanns här tidigare var bl.a. Sunny Börjesson, Isabella Mendrix och Christer Kyreus - och att nu dessutom bli bekant med en så positiv och trevlig person som du, GunnarL, det gör att man inser det stora värdet av Sourze :-))
Nej, du behöver verkligen inte "oroa" dej för kommande dagar som pensionär, GunnarL, tvärtom, på vinern kan du lägga din energi på skrivandet - ser ju att du kommer bra överens med orden :)
inlägg #5
Annons:

Jag förstår GunnarL oro. Jag är pensionär sedan 2år. Nog känns det bra om man kan vara till nytta. Sitter man bara hemma och blänger blir man tokig. Som pensionär får man hushålla väldigt noga med arbetet. Men ändå vill det inte räcka till. I min nöd så har jag blivit volontär i kommunens frivilligverksamhet och hjälper två familjer med trädgård och snöskottning samt annat dom inte klarar. Sedan har jag blivit indragen i Röda korset. Där finns mycket att göra. Visar man sig på ett föreningsmöte så är det lätt att få förtroendeuppdrag. Det har drabbat mej. Det jag saknar är arbetskamrater. Jag har en önskan och det är att alla vi som är pensionärer eller arbetslösa skulle erbjudas sysselsättning. Frivilligt givetvis och vi bestämmer hur mycket. Kanske med ett symboliskt tillägg till inkomsten. Vi kunde röja sly, städa vägrenar, vara rastvakter i skolan eller besöka ensamma gamlingar. det finns nog mycket mer att göra. Huvudsaken att vi inte snor jobbet från någon.
inlägg #6

Du är inte inloggad och måste därför logga in eller välja ett namn om du vill diskutera det här: välj namn / logga in


Avancerad sök...
Upplevelsepresent.se