För länge sedan hade jag fyra fosterdöttrar på rad. De var alla i åldern 16-18 år och var hos oss ca 2-3 år vardera. För mig var det självklart att köra dem till kompisar för att veta var jag skulle hämta dem vid elvatiden. Det var många och dyra mil som SOC inte betalade.
Nog var det ett jäkla bråk ibland om överbeskydd mm - men det var det värt. Vi skyddade dem tills de hade egen självbevarelsedrift. De har fina liv nu!
Medhåller fullständigt. Det är åt helvete att de får springa ute vind för våg. Mina äldsta hemmavarande är 15 resp. 16 och det finns inte en chans i helvetet att de får ränna ute på kvällarna. Vi hittar på andra saker och nöjen med dem istället.
Det beror på barnet. fast 13...Min då 14 åriga flicka o hennes vänner åkte på ridläger o språkresor till England då.Men där fanns ju vuxna .Här i stan hämtade vi med bil eller motringde den kompisens mamma hon skulle sova hos o så gjode vi när de sov här.
Men vid 14 reste hon på turne med en fransk rockgrupp o vid 16 tågluffade alla ungarna ändå till Marocco.Det var före mobiler o internet...Sedan vid 16 flyttade dottern ensam till London.
Jag har en liten grabb på tre år. Om han inte är hemma före midnatt så får han se på annat när han väl kommer hem.
inlägg #5
Annons:
Anonym1750 2008-07-25 11:43:00
Den främsta anledningen till varför 13-åringar mycket sällan var ute ensam på natten då när jag och Billy Butt var 13 år är säkert den att det då mycket sällan fanns något som lockade ut oss mitt i natten
anonymt inlägg #6
Du är inte inloggad och måste därför logga in eller välja ett namn om du vill diskutera det här:
välj namn / logga in
