En oundviklig konsekvens av den allmänna ansvarslöshet med fyrverkerier är at barn och ungdomar frestas att testa var gränsen går. I Landskrona hade de tur att skolan inte började brinna och inga barn kom till skada.
Först ett entusiatisk tack för en mycket bra artikel. Här finns en förälder med en större grupp med likasinnade föräldrar som inget annat vill än att skapa ordning i skolan. Vi ser verkligen fram emot nästa artikel. Vad kan vi föräldrar göra? Vi blundar inte för problem som finns i skolan men möter hinder när vi vill vara med och lösa dem.
Men Janne - hur firar du nyår? Först planerar man vilka fyrverkerier man ska köpa, sedan vem som ska köpa, sedan platsen, vem ska tända och sist samfällda OOH, AAH. Vackert, OOPS, Det är socialt det, eller?
Som Du beskriver det är det mycket socialt och kul. Så kanske det var då jag hade tonårsbarn, men det var er ett tag sedan. Här i kvarteret ser det numera alldeles vildsint ut. Inga föräldrar kollar. Nästan alla som tänder på ser ut att vara under 18 år. Alltså olagligt och livsfarligt. Jag fick raketer på min högt belägna balkong....
Exakt Janne, JAg har också anmärkt på de 20 år jag bott i Sverige (den här månaden!) att det blivit hejdlöst på Nyårs. Det var bara en fråga om NÄR några barn skulle få för sig att bombadera sin skola.
Men det är ungdomarna som får skulden förstås. Den totala frånvaron av självrannsakan bland vuxna är tragiskt. Tyvärr innehåller del 2 mycket frän kritik. Finns det fler som önska förslag kan jag följa upp det med en tredje del. Leve Sourze!
Det finns många klara regler om hur raketer och smällare ska användas. Men inte en enda av dem tillämpas. Jag har inte hört talas om ett enda polisingripande eller åtal. Så att man skulle börja skjuta raketer i skolkorridorerna var bara att vänta sig! // Däremot att samlas vid en påskeld på landet med bygdens folk och skjuta en stund det är socialt o fint det. Det har jag säkert gjort 30-40 ggr.
7uppslutningen på föräldramötena är ett problem, tror att föräldrar ibland kan känna sig obekväma i skolan, inte känner sig delaktiga, räknade med.annat än när det uppstår problem med deras barn.är man med i grundsteget vilka normer som skall gälla,blir dom ju delaktig i sitt/ sina barns "arbetsliv"och vet vad som gäller.då blir det ju lättare ,för det finns något att ha dialog om-detta gemensmma mål.oxså för lärarna i en konfliktsituation ger det ju en trygghet
