liv, flyktar vitrosa blomblad. nu i oktober. årstiderna lurar alltid in mig i märkliga cykler. egentligen vet jag inte dagar, känner inga datum- räknar enbart ned, som om något inplanerat faller mot mage. kroniskt knytnävsslag där. inte mycket annat. min kalender revs. av främlingar.
balkongtittarscenario: brända kvinnor vandrar tysta längs plattläggningen med månar i mun. de minns hur det egentligen var, själv vet jag inte;
har bott länge nu i havets svalg- mareld mellan läpparna där kuken glider in, ovan höjer sig ben; salivglänsande kindben. glans. likt något fallit där.
snö är det. måste vara snö; från vintern i mitt bleka öga.
jag är ett sanatorium. kom, bo i det fula mörkret.
Klara Norling,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
