Jag hade precis köpt en stuga i Blekinge och sommaren var på väg - inte ett moln på himlen kunde det tyckas. Vid ett besök hos min styvfar fick jag i uppdrag att sälja ett stycke mark med en raserad stuga på för 50 000 kr. Jag skulle då få 10 000 kr i provision.
Efter ett tags annonserande började det ringa, och jag åkte fram och tillbaka de 15 milen gång på gång för att sedan få höra orden: "Vi ska tänka på saken." En morgon ringde det, och då var det ett par som ville se tomten samma dag. Jag förklarade att jag åkt dit ett antal gånger och det började bli lite för dyrt för mig att ta ledigt från jobbet, så jag såg helst att det blev under den kommande helgen.
Min fru hade följt samtalen och ansåg absolut att det skulle vänta till helgen, då ekonomin inte skulle klara fler vardagsutflykter utan resultat. Paret sa att de kunde köpa marken obesedd. De garanterade att om jag åkte dit just denna dag så skulle affären genomföras samma dag, så vad hade jag att förlora?
Min fru sa: "Angus, det blir sällan som man har tänkt sig, det vet du!"
Men för mig såg det ut som en smal sak, så jag sa till frugan: "Ta du och skriv en liten önskelista för de 10 000 kronorna jag kommer hem med, så åker vi och handlar så fort jag kommer hem."
Full fart upp till Blekinge igen, och allt endast för att få höra att "Vi ska tänka på saken". Helt otroligt vad folk kan lova och sedan bara strunta i.
På hemvägen ringde jag min kontakt på banken och sa: "Skriv ihop papperna på den där marken så får jag köpa det så länge, och kanske slippa åka upp hit i tid och otid." För att köpa marken tog jag alltså ett lån på fyrtiotusen som betalades till min styvfar. Bankmannen sa: "Angus, för tusan, han har försökt sälja det för femtiotusen i tio år. Ska du verkligen göra detta?"
Jag svarade att det blir lugnast så här. Nu skulle jag kunna sälja det i lugn och ro.
Väl hemma parkerade jag bilen, och tyckte att jag hade kommit fram till en ganska bra lösning ändå. Precis när jag kom fram till dörren så flög den upp, och i samma ögonblick insåg jag att anledning till detta var att min fru hade sett mig komma, och nu var på väg mot bilen - med sin önskelista.
"Öh... Yasmine, det blev liksom inte som jag hade hoppats med stugan, liksom, dom köpte inte!"
Hon tittade på mig och sa: "Ska du inte ge upp försöken att sälja det där stället nu? Det får minsann räcka, så mycket tid som vi lagt på det!"
Efter en viss undran om vad som skulle ske, och med insikten att det var lika bra att ta tjuren vid hornen, svarade jag: "Nej, jag fick inte riktigt sålt det... jag liksom köpte det istället."
Utan ett ord vände hon in till köket, där hon hämtade sin mobil och en träslev, och började gå mot dörren. "Var ska du med dom där grejerna älskling?", frågade jag.
Hon svarade: "Försök inte älsklinga mig här inte! Mobilen behöver jag och träsleven ska jag ha att slå mig själv i huvudet med, samtidigt som jag frågar mig hur fan jag kunde gifta mig med dig, ser du!"
Att kvinnor kan bli så irriterade över detaljer. Men men, jag annonserade i Danmark och fick till slut 100 000 kr för marken, och allt var nästan bra igen. Förutom att jag i fortsättningen blev tvungen att avge löfte om att ringa hem varje gång jag handlar saker som kostar mer än tusen kronor. Nog var det väl bättre innan mobilernas tid...
Ha en underbar helg alla Sourzare, och krama hellre en gång för mycket än för lite - kärlek är livet!
Angus Liddell, 49 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
