MEDIA
Artikel av Marcus Nordquist publicerad 4 jul 2012 kl. 06.00:


Foto: flickr/Lord Jim (BY CC 2.0)

Assange och journalisterna

Opinionen vände Assange ryggen efter våldtäktsanklagelserna. Jag är tillräckligt cynisk för att inte tro att någonting i politiska spel på den nivån sker av en slump.
De senaste fyra veckorna känns det som om mediabevakningen har trappats upp något i Assange-ärendet. Efter det spektakulära tilltaget att söka asyl på den ecuadorianska ambassaden i London lyckades han tydligen väcka både journalister och slumrande antagonister. Därtill även ett hav av bloggande där stormen alltid råder.

Många har mycket att säga om herr Julian Assange, och även om det inte är direkt förvånande så har opinionen vänt den här mannen ryggen efter våldtäktsanklagelserna. Foliehatt är vad man blir kallad om man ställer sig frågan om inte det här var precis vad som skulle hända.

Observera att inga sanningar här deklareras, men som det har skrivits tidigare så är det ju egentligen bara kvinnorna och Assange själv som vet hur det är med sängkammarvåldet. Fast, vi kan ju ändå konstatera att den där revolutionära hackern som med Wikileaks klampade in i världens rampljus har tappat både sin gloria och sitt folkliga stöd. Wikileaksgrundarens beundrarskara har bytts ut emot en liten klick kritiker och en större mobb som antingen inte bryr sig eller deltar i aktiva utspel emot honom.

Jag är tillräckligt cynisk för att inte tro att någonting i politiska spel på den nivån sker av en slump. Därför måste jag ställa mig frågan vem det var som ville exakt det här. Vem tjänar på att vända opinionen 180 grader emot Julian Assange?

Ja, ja, av med foliehatten, jag vet. Rättar in mig i ledet igen.

Nu har det ändå gått så långt att man skulle kunna påstå att våldtäktsfrågan inte spelar så stor roll längre. Inte ur ett rent mediaperspektiv. För, oavsett om den vithårige australienaren är oskyldig eller inte så är hans anseende förstört. Den breda åsikten att han beter sig skyldigt som vägrar infinna sig för förhör i Sverige, känns inte främmande heller för mig själv.

Vad man kan tycka är lite obekvämt är emellertid hur mediadrevet med lekmän och proffstyckande "journalister" hamrar in en häftig massa synpynkter om Julian Assange som person istället. Det rör sig om alltifrån hur barnslig han är, vilken idiot han är till hur fult hår han har, att han är white trash och så vidare. Den eviga narcissisten Jan Guillou beskriver honom som ett omanligt äckel [2]. Möjligen beror Guillous avundsjuka utspel på den skada hans manliga självbild har tagit av att förstå att han är för feg att göra det Assange har gjort.

Det svenska journalisthatet mot Julian Assange verkar oberoende av hans skuld i den rättsliga sakfrågan. Yrkesgruppen med lägst förtroende [1] i landet gör mig inte besviken.

Här ska blodet och känslorna svalla. Hat, hån och subjektivitet är den modernaste av medietekniker. Festligt ihopblandat med några spetsiga ord kan man snabbt göra vitsig lyteskomik så framstår man inte som lika rabiat. Om man inte vill förpassas till något lokalt folkblad och referera division tre-matcher så är det bäst om man stämmer in. Att datanörden med fult hår och "white trash"-bakgrund gjorde något som ingen svensk journalist någonsin lyckats med eller vågat göra berör inte. Det är inbjudande att tro att bakgrunden är klassisk avundsjuka.

Journalismen i Sverige handlar ju inte längre om att rapportera om vad som händer i världen. Istället har det svenska folket blivit belönade med en homogen grupp talanglösa miljö- och vänsterpartister som skickar sina barn till privatskolor och sitter innanför tullarna i Stockholm där de dricker ekologisk äppeljuice och redogör för vilka åsikter som är rätt och fel. Journalistkåren är inte statsmaktens kritiker och granskare utan en politisk aktör.

Jag kommer oavsett utgången i sagan om Julian Assange minnas Wikileaks och deras släpp som de största och mest vågade journalistiska förarbeten i modern tid.

Tack för det Wikileaks och Julian Assange, oavsett frisyr.



Referenser

[1] "Journalister har lägst förtroende"

[2] "Julian Assange - ett litet äckel utan principer"