POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Lohla-Marie De Bie publicerad 20 jun 2012 kl. 06.00:


Illustration: lednichenkoolga (BY CC 2.0)

Nej, det är inte okej med sociala fördomar!

Vi måste ha kurage nog att våga säga nej. Det är först då vi kan stoppa de sociala fördomar som i förlängningen leder till segregation, utanförskap, arbetslöshet och kriminalitet.
Under apartheid satt de vita längst fram i bussen, och de svarta skulle sitta längst bak. Detta var den tidens norm, det var så man skulle göra. Det är högst troligt att de vita som satt sig själva längst fram, tyckte att detta var helt okej, utan några betänkligheter om att deras eget handlande brast i moral och etik. Troligen reflekterade de aldrig över att deras sittplats var ett uttryck för en normbildning som sa att alla människor inte är lika mycket värda och inte hade samma status.

Idag kan vi lätt förfäras över hur det var då, och samtidigt glömmer vi bort att reflektera över hur det är nu. Har alla människor i vår samtid samma status? Vilka handlingar gör vi oss skyldiga till idag, som särskiljer den ene från den andre? Det handlar väldigt mycket om självinsikt, det handlar väldigt mycket om modet att våga spränga gängse normer, att se våga se fördomarna för just det de är. För att kunna göra det, måste vi framförallt börja tänka självständigt och handla därefter. Vi kan inte vara fria människor som handlar människovärdigt och samtidigt trampa i samma fotspår som vi alltid gjort av gammal vana. Den ekvationen leder ingenstans.

Så förr satt de vita fram i bussen, de svarta på de sista platserna längst bak och det ansågs helt okej. Men det var inte okej, och det kommer aldrig att vara okej att somliga individer särbehandlas. Så hur har vi det idag, är frågan vi med öppna ögon och innerligt mod måste ta itu med. Får vissa högre lön och somliga andra lägre för att de tillhör en viss grupp, för att de tillhör de där som är "sådana"? Bor vissa människor i vissa bostadsområden och somliga andra i sådana där områden, som sådana människor bor i? Varför har vissa ungdomar som går ut gymnasiet högre betyg än somliga andra, från andra bostadsområden? Varför handlar somliga på second hand, medan vissa andra inte kan tänka sig att ta på sig det som somliga andra haft? Tänker vi att vissa arbetar och förtjänar sitt levebröd, medan somliga andra går hemma för att de inte vill jobba? Håller jag upp dörren för vissa, men aldrig för somliga andra? Bjuder jag vissa på festen, med aldrig somliga andra, som är sådana som aldrig blir bjudna?

I vardagslivets måndag till söndag, måste vi ha kurage nog att våga säga Nej det är inte okej! Det är först då vi kan stoppa de sociala fördomarna som i förlängningen leder till segregation, utanförskap, arbetslöshet och kriminalitet. Vi måste ha ett samhälle där alla erbjuds samma möjligheter och status i praktiken. Först då får vi en samhällsgemenskap som det är tryggt att leva i.