 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif E Ström
publicerad 15 jun 2012 kl. 06.00:
Per Schlingmann, 2010Foto: flickr/Alliansen (BY CC 2.0)
"En ny stark stat"
Framgången för Per Schlingmann med att sälja in ett nytt arbetarparti vid förra valet, har stärkt strategen till den grad att han chansar på en liten "lila formel" inför nästa.
Per Schlingmann har i dagarna publicerat en artikel på nätet, i vilken han med eftertryck påpekar att "borgerligheten bör inse värdet av en stark stat". Han utvecklar appellen genom att peka på att starka statliga institutioner kan öka öppenhet och stabilitet, underlätta krishantering och bidra till ett individualistiskt Sverige som håller samman.
Budskapet är intet nytt, samma gäller för all kontrollerande makt i kris. Det nya är att han tydligt tassar in på socialisternas klassiska jaktmarker, utan att beakta eventuella konsekvenser.
Han är inte ensam om att tassa, den inhemska befolkningen har tassat runt i filttofflor i flera decennier för att hålla ihop nationen.
Innebörden av en ny stark stat är luddigare än andra tidigare politiska tvångströjor. I synnerhet den svenska "stabilitets-politiken", som givetvis kommer att revideras den dag då skattebetalarna blir medvetna om ett skattetryck 2011 som enligt SCB låg på 44,4%, med en marginalskatt på 55%, samt lån och skulder för företag och hushåll på 266% av BNP.
Detta är extrema siffror även för extrema Sverige. En adekvat jämförelse är Österrike, ett annat invandrarland som låg på höga 144%. Reinfeldts käpphäst att sjukhuspersonalen fått några hundralappar till i plånboken väger lätt i sammanhanget, då minskningen av klådan enbart varit 4 procentenheter sedan 2005.
Tror inte heller, att budskapet innefattar en individuell framtida ekonomisk trygghet och att svenska staten kommer att säkra privata lån vid en ny finans- eller bostadskris. Dessa lån för boende och konsumtion, på grund av extremt hårt skattetryck, har varit en medveten statlig konstruerad välfärdsbubbla. Bankerna däremot kommer att skyddas som vanligt.
Huvudsyftet har varit att hålla alla medvetna i schack och delar av överskottet för att dölja en arbetsmarknadspolitik med höga löner som konkurrensutsatt svensk industri mot en given sotdöd.
Svensk arbetsmarknadspolitik har heller inte lyckats öka den totala svenska produktionen i timmar räknat under 100 års tid. Utan via sociala reformer i stället fördelat produktionskapaciteten på flera händer och därigenom minskat effektiviteten. Den reellt ökade produktionen står utveckling och teknik för.
Andra delar av överskottet har gödslat svenska samhällets såbäddar till massarbetslöshet, vilket genererat masskriminalitet och utanförskap.
Kan det vara så att regeringen anar att draksådden för en okontrollerad befolkningsökning kommer att förr eller senare, rendera ett folkligt skobyte (se filttofflor) och samtidigt en uppsägning av det sociala kontraktet parterna sinsemellan?
Å ena sidan hårt skattetryck och privatlån för medborgarna, å andra sidan en befolkningsökning bestående av 70% invandring, helt utan individuellt ekonomiskt ansvar.
Obalansen märks tydligast då man synar befolknings-ökningens omedelbara kostnader. En nytillkommen familj med tre barn får i etableringsersättning på 6800 :-/mån per vuxen skattefritt, samt ett etableringstillägg på 4500:-, utöver allmänna barnbidrag. I vissa fall även upp till 3900:-/mån i bostadsbidrag.
Det bör inte vara moraliskt uteslutet att rucka på bidragandet, utan att de mänskliga rättigheterna kommer i kläm. Ansvariga beslutsfattare borde veta att då det finns en befogad rädsla för förföljelse och trakasserier i hemlandet, innefattar inte den uppkomna situationen att alla som upplever hotet är outbildade och medellösa.
Per, lyss till näringsminister Annie Lööf, efter halvtannat års kunnande som statsråd åberopas utbildningstesen dagligen av Allianskollegan.
De nya reformer som Schlingmann vill implementera genom ytterligare centrala förvaltningsfunktioner för viss strukturell arbetslöshet, är inget annat än bevis för att beslutsfattarna kommer att öka den 7,8-procentiga arbetslösheten, ansluta sig till omvärldens instabilitet samt fortsatt mörkläggning av problematiken runt EU:s fria arbetsmarknad.
Undertecknad betackar sig fler byrådirektörer i vart och vartannat hus, men om ni vill vara så vänliga att omskola er till portvakter, skulle vårt samhälle fungera på ett sätt som bara landets vuxna läsare kan återge. Schlingmann, det är bara att välja impopulära reformer eller ett uppskattat portvakstjobb.
|
