POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Annika Brandt publicerad 11 jun 2012 kl. 06.00:


Foto: flickr/Janels Katlaps (BY CC 2.0)

Den beroende skillnaden

"Jag som amatör ser dessa människors användning av narkotika som brist i eget ansvar, och någonstans en brist i deras inre styrka."
Det spelar nog ingen roll vem du är som läser den här artikeln. Det spelar ingen roll vilken bakgrund du har, vilken ekonomi du har, vilket jobb eller vilken religion. Ingenting är mer grundläggande än något annat. Oavsett vad, kan många hålla med om att alla personer har ett eget ansvar när det gäller sig själva.

Jag har aldrig provat narkotika, och jag skulle aldrig göra det heller. Jag har svårt att se mig själv ha en anledning till att stoppa i mig droger. Varför det? Av den enkla anledningen att jag vet vad det gör med människor. Jag vet att det är beroendeframkallande. Jag är inte ens en tjej som gillar gå pubrundor. Jag tror faktiskt inte... eller rättare sagt, jag vet, att jag aldrig har varit full. Varför? Därför jag förstår inte det roliga i att bli så full så man inte ens vet var man är. Man vaknar bara med en hemsk huvudvärk och måste försöka minnas vad som hände kvällen innan, och vad man gjort. Det vill säga, om man inte vaknar i polisens fyllecell. Då vet man redan på ett ungefär vad man har varit ute på för något.

Tack vare att jag har den "kontrollen" över mig själv, så har jag svårt att förstå folk som känner sig dragna till att använda narkotika. Jag har med ren kunskap och eget ansvar bestämt mig tidigt för att jag ska låta bli narkotika, och det har jag lyckats med.

Det är väl ingen hemlighet vad narkotika gör med människor? Det vet alla! Trots det, är det folk som inte kan hålla fingrarna borta från narkotikaklassade ämnen. Detta gäller ju inte direkt bara narkotikamissbruk utan exempelvis även alkoholberoende, men för enkelheten så håller vi oss till narkotika i denna artikel.

Jag som amatör ser dessa människors användning av narkotika som brist i eget ansvar, och någonstans en brist i deras inre styrka. Det måste vara fel någonstans. Som jag sa, alla>/i> vet ju vad narkotika är och vad det gör. Någonting måste ha brustit, för att de av eget val ska bruka narkotika.

Det finns naturligtvis skillnader. De som kanske har blivit lurade, drogade, och på så sätt har svårt att bli av med drogerna. Men de har ett övertag mot de övriga, ett psykologiskt övertag över sig själva. Det var inte de själva som valde att ta drogen, och på så sätt så har de ett bättre utgångsläge för att bli fria från helvetet.

Men sedan finns det det andra sätt att bli beroende, någonting som vi alla kan åka dit på. Till och med jag.

Skådespelaren Alex O'Loughlin, ni vet tjejer, den där snyggingen som spelar Steve McGarrett i Hawaii Five-0, råkade ut för det. Han är nog dessutom inte heller den enda skådespelaren som har råkat ut för en liknande händelse, något som vi alla kan göra oavsett psykologiskt övertag och inre styrka. Under en inspelning utav just Hawaii Five-0 så skadade han sin axel, och för att orka spela in så var han tvungen att äta smärtstillande. Detta resulterade i att han inte kunde sluta med dem, så i mars så valde han själv att läggas in på rehabilitering. Idag är han igång med inspelningarna igen, och tillbaka till sin forna form.

Men den här uppståndelsen som fanns kring att Alex lades in på rehabilitering är skrattretande. I svenska medier blev det kanske inte så mycket artikelskrivande om det, jag har nog inte hittat en enda artikel, men i USA där han hade en stor skara fans sedan tidigare, blev det naturligtvis skriverier. Men hans situation, och liknande, kallar jag inte direkt ett beroende.

Det är skillnad på beroende och beroende.

Kommer ni ihåg artikeln om Mikael Persbrandt och storyn om att han utnyttjade narkotika? Nu vet jag inte riktigt hur det var med det där, men jag tror det bara blev en eller två artiklar om det. Men om man ska utgå ifrån att artiklarna var sanna, då vill jag säga att Mikaels narkotikaanvändning var ett större "beroende" än situationen som Alex var i.

Är det inte dags att svenska journalister, eller journalister generellt, börjar granska sina ordval och hur de väljer att framställa saker och ting?

Men så är det, man säljer genom rubriker. Tidningarna säljer inte lika mycket på den där unga tjejen eller killen som spenderar halva nätterna på krogen och får i sig olagliga ämnen, och dagen efter tar en spruta. Det bryr sig inte media om. Utan de väljer att skapa rubriker om skådespelare som skadar sig i jobbet och har svårt att släppa taget om smärtstillande tabletterna, istället för att gå ut på stan och fokusera på de riktiga drogproblemen i samhället.