Dagens skrivtips: Svenskarnas sexvanor | Nya bränder i Stockholm | Våldtäktsdömd får resning efter 10 årBörja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anders Braune
publicerad 2 jun 2012 kl. 06.00:
Svenskar uppmanas semestra i krisens Grekland Foto: flickr/eviasziget.hu (BY CC 2.0)
Lördag i Pangloss rike
Att vi svenskar kan åka till Grekland och dra nytta av det armod som råder där är en tanke som rimmar illa med allt vackert prat om globalism.
Häromdagen var jag på stan med en god vän. En fin dag om än solen inte sken med samma glöd som under de få varma dagar vi bjöds innan den svenska sommaren visade sitt rätta ansikte igen. Dock var det en tanke som slog mig där vi såg löpsedlarna basunera ut hur fördelaktigt det kan vara för oss svenskar att semestra i krisens Grekland.
Jag tänkte att det är en märklig värld vi skapar oss. Med att allt tal om europeisk förening över gränserna och globalism. Hur vi alla ska förenas under ett styre till ett enda stort samhälle... Att vi svenskar kan åka till Grekland och dra nytta av det armod som råder där är en tanke som rimmar illa med allt sådant vackert prat.
Hur skulle det se ut om vi i stället uppmuntrade "svennebanan" att åka och krascha hos sina arbetslösa vänner? Kanske vi kunde öppna hotell i Rosengård, givetvis inhängnat och bevakat av vakter; all inclusive. Ta hit folk från Djursholm, eller var nu det finns penningstinna; billig charter med safari i det omskrivna "ghettot". Kanske vår stad bara behöver någon klatschigare slogan än den nuvarande "Haur du sitt Malmö...".
För inte så länge sedan var det som det uppmärksammades att Malmös judar upplevde en otrygghet i staden, så pass att många funnit för gott att flytta härifrån. Intressant nog var det till och med så att Obamas speciella rådgivare i judefrågor tog sig tid att komma hit för att tala med Ilmar. Vad det blev av dessa samtal vet jag inte. Jag har inte sett något om det i några nyheter, möjligen kan någon hjälpa mig med detta?
Dock minns jag händelsen, då den omnämndes i pressen på ett sätt som jag upplevde kränkande mot alla stadens invånare. I rubriken i Expressen hette det till exempel att "president Obamas sändebud landat i hatets Malmö".
Se där har vi ju en slogan att locka turister! Hatets Malmö. "Se Malmö och sedan dö", för att travestera ett uttryck som annars brukar användas om Lissabon.
Men nog med respektlöshet i dessa tider, kan man tycka. Speciellt i dessa dagar, då man kan följa rättegången mot den misstänkte seriemördaren som härjat i staden sedan en tid tillbaka. Det skjuts mycket, såsom i Världen, så och i Malmö. Det är så mycket hat på Jorden. Så mycket förvirring och rädsla.
Men samtidigt ett hopp. Jag kan se det i ögonen på främlingar. Ett litet leende här och där, en vänlig nick. Det går att se hos alla goda människor. Till och med hos dem som inte uppfattar sig så. Det är något hos oss människor som gör att vi vill göra rätt.
Det är bara inte alltid vi förstår hur. Det är inte alltid vi vågar.
Och i en värld där krass materialism får stå i vägen för andlighet och de sköna konsterna är det inte alltid så enkelt att se vad som är vad till slut. Trots att följderna formligen grinar oss i ansiktet kan vi inte förmå oss att hejda en utveckling som troligtvis kommer att leda till fördärvet. Som sinnessjuka kungar verkar dagens styrande leda en utveckling enligt det rubbade deviset:
"Efter mig - ingenting."
Hitler lär ha beordrat Tysklands förstörelse när nederlaget inte längre kunde döljas bakom illusionens operetter. Det som inte redan var förstört av allierade bombningar och de framryckande österns horder, vill säga. Paris skonades dock av den siste tyske kommendanten, jag vill minnas att han hedrades efter kriget för sin ordervägran. I allt övrigt härjades de flesta europeiska städer svårt av bombregn och granater, allt också medan enorma vinster gjordes åt vapenindustrin. Precis som idag satt där en liten utvald klick människor på samtliga aktieposter. Precis som idag samlades dessa mäktiga i sina klubbar för att diskutera världshändelserna. Jag är övertygad om att de hade kunnat göra något åt saken, att en gemensam aktion från dessa höga herrars sida kunnat, om inte förhindra kriget, så åtminstone beröva nationerna medel för att utkämpa det.
I bland tror jag verkligen att det är så. Världen är i händerna på hedonistiska och långsamt döende män, fast beslutna att ta den med sig väl de dör. Foliehatt på? Eller varför inte ögonbindel av?
Sanningen, sådan den är i vår värld, är ju att ingen kan undkomma sitt ansvar för hur världen ser ut. Det är ju faktiskt upp till oss alla att vårda om den här världen. För om vi har en gnutta kärlek kvar när räkningarna är betalda och räntan på det, borde vi slösa den som naturen slösar med sin prakt och härlighet. För precis som löven vissnar om hösten så kommer vi alla också vara blott ett minne en dag. Och kanske saknade.
Så fortsätt le, alla ni orädda främlingar jag möter på min väg. Och även om det inte ordnar upp världens problem, är det i alla fall trevligare att se på.
Anders Braune, En man, alltid i mina bästa år. Glimten i ögat och styvt lillfinger när andan faller på.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
