POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Lars Nilsson publicerad 2 aug 2004 kl. 11.16:

Vårt behov av att älska USA

Ofta får man intrycket av att svenskarna avskyr allt vad USA står för men när det kommer till kritan älskar vi faktiskt USA.
Det finns en politisk och massmedial bild av att svensken inte bara avskyr Bush utan allt amerikanskt därför att roten till allt elände på jorden under minst fyrtio år har sitt ursprung i USA. Även det amerikanska folket (varav ca 10 miljoner svenkättlingar) anses då värda att demoniseras och förlöjligas. Lagen om hets mot folkgrupp gäller uppenbarligen inte USA:s befolkning. Känner Ni igen följande påståenden? Amerikaner...

- är ytliga
- saknar kulturella intressen
- saknar utbildning och kännedom om världen i övrigt
- är bara intresserade av pengar
- läser aldrig böcker
- äter bara onyttig mat
- är indoktrinerade av TV-reklam

Det här beror till viss del på att så många av medborgarna är så bottenlöst fattiga att man tvingas bo i getton eller i bästa fall i husvagnsläger. Sjukvård har bara de rika råd med. Vanligt folk dör på gatan. Utbildningssystemet är under all kritik och enbart den som har förmögna föräldrar kan få mer än en usel motsvarighet till svensk grundskoleutbildning. Resten kan bara med svårighet stava till det ord man ständigt använder: "fuck". En förklaring till att man har högre BNP per capita än Sverige beror på att man så ofta tvättar varandras kläder, som en fd regeringsledamot (s) uttryckte det. Dessutom är bara 10-15 procent med i facket. Inte underligt att man då har det eländigt. Partier som kallat sig socialistiska eller socialdemokratiska har aldrig funnit nåd i USA vilket är skäl nog att ingjuta förakt och avståndstagande för en hederlig svensk. Bara förlorare i de flesta presidentval är enligt svensk norm värdiga att bli presidenter. Och som inte det var nog så har inte alla dagisplats och samtliga USA:s kvinnor över 60 år blått hår. Kan det finnas ett djävligare land här på jorden?

Visst, jag överdriver en aning men medge att mycket av detta har Ni läst eller hört i någon form. Tänk efter själv: När rapporterade TV, radio eller våra vanligaste tidningar senast något positivt om USA med undantag för kändisskvaller eller att någon vunnit en miljard på lotto? Det blev till att fundera, va?

Nu är inte min poäng att här diskutera fel i mytbilden utan att visa på den svenska paradoxen när det gäller synen på USA.

Trots en mer än fyrtioårig massiv antiamerikansk indoktrinering måste man nog säga att resultatet är ganska klent. Åtminstone vad gäller vår förmåga att ta till oss amerikansk kultur och livsstil. Kontrasten gentemot den officiella och massmediala hat och/eller föraktretoriken får nog aldrig sägas ha varit större.

Det torde finnas få länder som är så USA influerade som Sverige. Då tänker jag inte i första hand på det som ständigt har förbluffat mina amerikanska vänner. Nämligen den originella svenska, närmast heliga kulturyttringen, att glo på Kalle Anka kl 15.00 på Julafton. En ursvensk sed om upptar minst fyra miljoner människors totala uppmärksamhet en timme på året. Nej, det finns annat. Ta tex det faktum att amerikanska företag ofta väljer Sverige som första land i Europa för att testa nya produkter eller tjänster. Ja, inte är det för att vi avskyr amerikanska influenser! Utan några som helst vetenskapliga belägg vill jag påstå att svenskens förmåga att anamma amerikansk kultur och livsstil - i alla dess former- saknar motstycke i världen. Inte ens USA:s grannländer Mexico och Kanada kan konkurrera. Musik, amerikansk TV, litteratur, film, dans, sedvänjor, mode, mat, dryck, trender, ja, allt man kan tänka sig suger svensken i sig med välbehag. Tom det amerikanska språket. Den som tror att exvis tyskar, italienare eller fransmän accepterat lika många amerikanska ord och uttryck som vi svenskar, misstar sig grovt. Och då har vi ändå inte haft amerikanska trupper stationerade eller varit ockuperade.

Hur har vi det då med kultur-och livsstilintryck från övriga länder? Tyskland kanske, det stora grannlandet i söder, Västeuropas folkrikaste land, som historiskt sett varit kulturellt vägledande för oss i utkanten av civilistionen och som givit oss både julgran och semla? Inte numera inte! Inget annat land i Europa, eller i världen heller för den delen, kan för oss svenskar tillnärmelsevis konkurrera med det förhatliga, korkade och obildade USA.

Jaha, och vad kan nu detta bero på? En teori som vissa sätter tilltro till är naturligtvis att vi - om omöjligt - är ännu mer korkade och obildade än genomsnittsamerikanen. Jag hyser en berättigad misstanke att bla spridda grupper bland våra nordiska broderfolk nog inte helt skulle avvisa den teorin.

Vänstern har naturligtvis en konspirationsteori. Svenskt Näringliv, de borgerliga partierna och den amerikanska imperialismen har i hemlighet sammangaddat sig för att knäcka den i grunden sunda svenska socialistiska folksjälen med en sällan skådad kulturell indoktrinering. Målet är ett raserade, av den i nästan hela Sverige, världsberömda välfärdssocialismen.

Själv tror jag vårt behov av att älska USA - trots allt - är ganska enkelt att förklara. Svensken har ibland medvetet, men ofta omedvetet, förstått att USA inte bara är ett land. USA är mer än så. Det är en idé om något positivt. Trots alla fel och brister i det amerikanska samhället. En idé om förhoppningar, frihet, självständighet och att möjligheterna att lyckas, trots dåliga förutsättningar, är goda och saknar begränsningar. Allt detta utan myndigheternas särskilda godkännande - efter sedvanlig remissomgång - eller att ens det största partiet och fackliga kongresser fattat särskilt beslut. Svensken känner därför instinktivt, men ofta utan att vilja erkänna det, särskilt för andra, att USA står för något man saknar i Sverige.

Ett ibland närmast komiskt efterapande av den amerikanska livsstilen får då bli svenskens snuttefilt och tröst.