 |
SPORT
Artikel
av Sanna Parkell
publicerad 4 mar 2002 kl. 12.29:
Hjälp, jag har blivit en Stryk-oholist
Varje lördagseftermiddag kämpar 286 vältränade män om vinsten i 13 matcher. De avgör om jag kommer vinna pengar eller inte. Utan chans att påverka sitter jag och hoppas att rätt lag förlorar.
Min man tippar tillsammans med tre kompisar. Var fjärde vecka är det hans tur att försöka vinna de stora pengarna, de satsar 50 kr per person. Än så länge har den stora vinsten uteblivit, som mest har de delat på tolvtusen kronor. Maken äger alltså ett Tips-kort och fick därför reklam om tävlingen Tips-SM som gick av stapeln i början av året.
Vanligtvis öppnar jag bara den sortens brev för att säkerställa att det inte är ett utbetalningsbesked, det är ju vinstbevakning kopplad till kortet. Sedan brukar jag lägga det på köksbordet så att min man kan titta igenom posten när han kommer hem på lunchen. En ovanligt lugn förmiddag, barnen var sams i över en timme, ledde dock till att jag läste igenom hela tävlingsförfarandet.
Under läsningens gång växte sig övertygelsen starkare. Det här ska jag vara med på! Inte för att jag kan något om engelsk fotboll, men vinsten, en resa till London, fick mig att vilja försöka i alla fall. Dessutom skulle Svennis hålla i den avslutande frågesporten. Tänk att få träffa världens störste fotbollstränare!
Maken undrade om jag hade blivit sjuk, men lovade att skaffa både kupong och spelbilaga. Utrustad med en penna i högsta hugg satte jag mig den kvällen för första gången i mitt liv och tog ut ett 64-raderssystem. Det innebär att man får halvgardera sig i sex matcher, vilket borde ge större chans till vinst.
Experten i den största kvällstidningens sportbilaga försökte lotsa mig rätt. Men eftersom jag är självständig i vanliga fall arbetade jag snart ut en egen taktik. Jag kom fram till att det gäller att titta på dagsformen, tidigare matcher och läget i tabellen. Ett lag med många oavgjorda matcher kryssar jag hellre om inte motståndarlaget är ett topplag. Inbördes möten de senaste åren ska visst också spela in. Och så säger de att killar inte är känsliga...
I spelbutiken fyllde jag i min anmälan om Tips-kortet. Framme vid kassan fick jag information om att nya användare minsann fick sex frirader på Stryktipset. Det kallas Nacka, datorn väljer ut raderna slumpvis. Just en av dessa rader innebar elva rätt och drygt hundra kronor i vinst, så även om jag inte hade mer än åtta rätt i min första tipsomgång sporrade den vinsten mig att fortsätta.
Tre veckor i rad hade jag tio rätt. Första veckan gav det utdelning, nästföljande veckor gick tiornas vinster till Jackpot. Det var helt enkelt för många som hade prickat in tillräckligt många rätt. Mycket irriterande, den som satsar vill ju vinna. När tiorna äntligen vann igen hade jag bara sju rätt och den dagen gick solen ner.
Jag hade nämligen börjat tro att det handlade om skicklighet. Att jag kunde styra hur matcherna skulle sluta. Om jag bara trodde tillräckligt mycket på ett kryss i match fyra så skulle den sluta oavgjord. Men det stämde inte. Till och med när jag halvgarderade hände det att just det tecknet som jag inte hade skrivit in blev slutresultatet. Och då vinner man inga pengar. Då förlorar man istället.
Men trots denna insikt kan jag inte sluta tippa. Det har blivit som en drog. Dels tävlar jag mot experterna och naturligtvis hoppas jag vinna pengar. Mycket pengar. Den fula T-shirten med "13 rätt ger respekt" tänker jag ha på mig när jag sover. Kanske visar jag den för min mans kompisar för att bevisa att jag är lyckosammare än dem.
Faktiskt kom jag på plats 3839 i Tips-SM. Det var över femtiotusen personer som fullföljde tävlingen, dubbelt så många var med minst en gång. Vilket flyt, va?
|
Anna Linusson