vi är fulla igen hon älskar mig alltid på lördagkvällarna då är det mer acceptabelt att pussa på folk
vi stod under hennes paraply som jag plockade regndroppar från och fäste på hennes kind
jag med sågspån i munnen för jag hade precis spytt upp mitt hjärtas kalhygge
vi gnistrade ihop smidde planer ihop slog våra hjärnors alkoplaner ihop utan att bli ihop
vid midnatt bryts förtrollningen POFF hon går upp i rök jag blir kvar med spökena som bjuder på mer öl så jag stannar kvar tills barstolen välter av mig
på väg hem mot söndagsmorgonen är jag arg och trampar sönder varenda vattenpöl jag ser för jag vet att det är långt till nästa lördag
så jag tar omvägen om Pärleporten och sjunger en sång nedanför hennes fönster
förlåt att jag sjunger ditt namn så falskt
Tobias Fasth, försöker
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook