Debatten om den kristna tron har gått i höga vågor så här under påsken. Jag skriver ner lite tankar om kristendomen i en egen artikel - det ger mer utrymme än ett kommentarfält.
Mitt stora intresse för religion har följt mig från barndomen, då Bibeln var min enda tillåtna sagobok, samt under livet i över 50 år med en varmt och äkta kristen man (vars förebild är predikanten Jesus). Detta har givit mig ingången till många häftiga debatter där den käre varit verksam.
Jag är en varm beundrare av den helt och hållet självlärde barfotapredikanten Jesus från Nasaret. Hans budskap och kärlek människor emellan, en kärlek som även inkluderar kvinnor och slavar, vilket inte var någon självklarhet i hans samhälle, är sympatisk. Tråkigt nog finns det inte ett enda skrivet ord av hans egen hand, och det berodde nog på att han inte kunde skriva . Få kunde det då; även de rika höll sig med särskilda slavar som kunde den konsten eller uppsökte byns skrivare. En snickarson hade andra plikter.
Men just denne son avsade sig sina jordiska plikter med ord som "Låt de döda begrava sina döda" och "Vem är min mor och mina bröder?". Att sörja för sina gamla föräldrar var annars den äldste sonens främsta ansvar. Denne man hade dock större visioner.
Men om den kristna kyrkan tycker jag inte. Sämst gillar jag Vatikanen.
Under påskhelgen har jag försökt följa Vatileaks i media. En av Vatikanens mäktigaste män, Tarcisio Bertone, har kämpat en hård intern kamp för att förhindra läckor om otaliga ärenden om korruptioner. Denna gång inkluderar en del av dessa även kidnappning och mord; därav den rasande kampen. För ärligt talat blir väl ingen längre särskilt upprörd eller förvånad över den utbredda korruptionen inom denna kristenhetens mäktigaste kyrka, för den har pågått genom århundraden, och jag ser en slags början redan runt 300-talet. Då blev kristendomen upphöjd till stadsreligion och därmed började snickarsonen Jesus ideal att förhandlas bort av de mäktiga. Skrytkyrkor började byggas. (Den vackraste predikan jag känner till är Bergspredikan av Jesus och den höll han utomhus. Han ägde för övrigt inte ens ett eget hem.)
Man skulle besluta vilka skrifter som slutligen kom att ingå i den antologi av böcker vi i dag kallar för Bibeln. En intressant artikel i DN den 7/4 handlade om urvalet av just Johannes uppenbarelser, som skrevs runt år 90 efter Kristus. Man hade ett tjugotal skrifter att välja emellan, och man anser att valet föll på just Johannes version då den gav kyrkan den högsta världsliga makten.
En ny intressant bok har utkommit av en spännande religionshistoriker som heter Elaine Pegel (Revelations visions, prophecy and politics in the book of Revelation). Hon menar att man kan hitta bandet till såväl George W Bushs "heliga krig" tillika med en massa inspiration till världens mystiker här kring odjurets tal 666. Det talet och den legenden har inspirerat otaliga konstnärer och musiker, och artikeln i DN nämns bara några få, som Tolstoy och Picasso, samt galningar som Hitler och satanister som Charles Manson. Samt alla våra hårdrocksband och tarotkortsuttydare.
Men otaliga är de böcker som bygger på Uppenbarelseboken. Även deckare. Agatha Christie har baserat flera deckare på den, som The Pale Horse (Gula Hästen 1962) och vår egen Jean Bolinder "Då fick jag se en blekgul häst" (Bra Böcker, 1976).
(Nå, de gnostiska uppenbarelsetexterna återupptäcktes i sin helhet i Nag Hammadi 1945) Läs om detta!
Luther var en av många som under medeltiden rasade emot kyrkans kommersialisering och särskilt emot den så kallade avlatshandeln. (Synderna förlåtelse för en bra slant kontant.) Från 1900-talet minns vi nog alla de många skandalerna om pedofilin, som blomstrar i ett klimat där sex är förbjudet för heliga män?
Jesus intog Jerusalem blygsamt som en mycket enkel man på en åsninnans fåle (en ännu inte inriden ung åsna). I Jesus Christ Superstar använder man en kundvagn och jag tycker att liknelsen är bra. Jublet han väckte förvånade nog lärjungarna, men gladde dem ännu mera för bland dem fanns det flera som trodde och hoppades att Jesus skulle ta makten med våld och driva ut rommarna ur landet, som ju var under ockupation. Särskilt Judas Seloten, vars far fallit i strid under ett av Seloternas uppror, måste ha hoppats mycket på detta. (Selot = Ivrare) Detta gör hans roll under påsken förklarlig, men om detta har jag skrivit i Judas selotens berättelse.
Nu var Jesus strategi martyrens väg och inte svärdets. Vi vet alla hur det slutade. Men dagens kristna har inte mycket gemensamt med predikanten Jesus.
Hade denne enkle man som med helig vrede drev ur månglarna ur templet kunnat se dagens religiösa kommers hade han inte känt igen ett ord av sin lära. En rundvandring i Vatikanens skattkammare hade förmodligen knäckt honom, eller, som min favoritteolog Sören Kierkegaard rasade i en artikel på 18000 talet: "Är detta verkligen densamma läran, Jesus sade: 'Sälj vad du äger och ge till de fattiga', som när kyrkan säger 'Sälj vad du äger och ge det till oss.'"
Jesus hade inte känt igen sin egen tids religion heller då, så mycket ändrades med början runt år 300. Gud blev av med sin hustru (man har nyligen funnit den enda bevarade inristade bilden av hur hon ska ha sett ut). Adams första hustru Lilith (den starka och jämlika) ströks ur Bibeln för den mera fogliga Eva, född ur ett manligt revben, och vips så hade man gjort sig av med två mycket starka kvinnosymboler. På kyrkomötet enades man dock efter häftiga debatter om att kvinnan ändå skulle anses ha en själ, även om mannen skulle vara "kvinnans huvud".
Jorden är rund och begreppet de sju himlarna är borta. Vi vet att jordens innandöme inte rymmer något helvete.
Jag känner ömhet, vördnad och kärlek för denne fattige predikant som rörde sig bland samhällets allra fattigaste och mest stigmatiserade medmänniskor under sin tid på jorden, och visade så mycket kärkek till horor, rövare och tiggare. Men det människor har gjort med den här mannens kärleksbudskap är mycket obehagligt. Varje sann humanist måsta ta lika starkt avstånd ifrån det som Jesus själv gjorde emot sin tids överstepräster, och den handel i Jerusalems tempel han angrep med en piska, och med en sann helig vrede.
Sunny Börjesson, rik!!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
