Med några dagars distans till fredagen den 22 juli 2011... Datum som etsat sig in i minnet. Fan själv härjar i Norge. Välplanerade, blodiga dåd. 11 september 2001 är ett annat av dessa datum. Hundrafalt värre men ondska på samma nivå.
Minnet av fallande människor som försökt rädda sig ut på fasaden till 400 meter höga byggnader... Simmande ungdomar som flyter omkring i en sky av blod... Människor som ber för sina liv medan mördarens kulkärvar smackar in i vänners kroppar...
Vad har vi att vänta, nästa attack, varifrån? Någon sa att mången bloggare haft anledning att redigera tvärsäkra uttalanden om islamistiska, muslimska angrepp på Norge. Våra västerländska samhällen börjar tyvärr vänja sig vid angrepp från det hållet. Den här gången rörde det sig om en förvirrad 32-åring med ariskt utseende och ideologi, dimmiga begrepp om rätt och fel och ingen som helst tröskel för heder och empati. Spräng regeringskansliet och alla sossar... Utplåna ett SSU-läger... Resultatet av hans ensamma kamp mot socialismen har möjligen fått bifall hos en och annan högerextremist: Hundra socialister färre att hata. Medan de flesta vänder sig bort i avsky för den sortens politiska verksamhet.
En människa som producerar ettusenfemhundra sidor hat på webben i avsikt att bidra till att utplåna drygt halva vår befolkning... Så många är vi faktiskt, vi med en positiv inställning till socialdemokratisk vardagssocialism. En sådan varelse ska dras upp med rötterna och kastas på elden så som vi hanterar övrigt ogräs i vår värld. Tyvärr, och av empatiska skäl, tillämpar vi inte längre dödsstraff i civiliserade stater. Min förhoppning är att den dagen denna människas samvete vaknar så kommer hans ångest, ånger och ruelse inte att ge honom en lugn stund under resten av hans livstida internering. Ett straff värre än döden.
Lennart Lundwall, Gammal men inte äldst
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
