Jag håller med Expressens Anders Björkman när han skriver att årets första deltävling i Melodifestivalen var dålig. Strax efter resultatet talade jag med Bert Karlsson som höll med. Det blev en bisarr blandning av egendomliga låtar. Den stora skaran av svenska musikälskare kände inte igen Melodifestivalen, förutom kanske i Jessica Anderssons och Anders Ekborgs låtar. Christer Björkman verkar vara helt besatt av Europafinalen. I sin strävan att konkurrera mot Östeuropéerna har karln lyckats ta kål på äkta svensk schlagermusik, som är den musiken som är vårt kulturarv och som håller vår svenska musikindustri vid liv.
Men först till delfinalen i Örnsköldsvik där kvällens stjärna definitivt var allas vår actionhjälte Dolph Lundgren. Han var en frisk fläkt i det här stora lite halvtjatiga spektaklet som Melodifestivalen på senare år blivit. Jag vet inte vem som valde Christine Meltzer till programledare. Hon var varken snygg eller skicklig . Däremot visade Måns Zelmerlöv att han har en stor och lysande framtid inom TV-branschen. Karln är ju född till att underhålla. Han borde få sin egen Nöjesshow på SVT.
Nu till låtarna: Jag blev förvånad när Salem Al Fakir vann första platsen i Globen. Det var först när jag hörde låten för andra gången att jag tyckte att den var hyfsad, men det räcker inte i Eurovision sammanhang. Alla som håller på med Melodifestivalen vet att man måste tända på en låt vid första lyssningen annars är det bara att glömma saken. Låten är godkänd, men ingen monsterhit. Dock kan ni räkna med att den kommer att spelas mycket i radio i år.
I min krönika häromdagen skrev jag att man skulle hålla utkik efter Linda Pritchard och det sa jag utan att ha hört hennes låt. Okej, låten var ingen världshit med den var betydligt bättre än den urpinsamma balladen som framfördes av sångaren i Pain of Salvation. Jag vet inte om det beror på att jag börjar bi gammal och tappar koll, men den där balladen gjorde att man ville ta stryptag på Christer Björkman för att den överhuvudtaget kom med i tävlingen. Alla som jobbar i musikbranschen vet mycket väl att det i år fanns dussintals låtar som var mycket bättre än den där ursäkten för ett musikaliskt verk. Linda Pritchard, å andra sidan, var underhållande, men nu börjar jag frukta att hon hamnat i samma dilemma som Linda Bentzing gjorde i början av 00-talet. Då sa man i branschen att "det är någonting med den där Bengtzing tjejen" men ingen kunde sätta fingret på vad det var och det tycktes aldrig lossna för henne förrän några år och ett antal försök i branschen senare. Jag hoppas innerligen att Linda Pritchard ska få sitt break - hon förtjänar det och det var trist att hon slogs ut av en så dålig konkurrent.
Anders Ekborg påminde lite om när jag som producent stod bakom Loa Falkman i 1991 års Melodifestival med den ökända landsplågan "Symfonin". Ekborgs låt var bättre än Symfonin men den saknade Symfonins "kalkonhet" för att kunna bli framgångsrik. Dessvärre kommer vi inte att minnas den lika väl som vi minns Symfonin.
En annan låt som borde stå på åtalslistan mot Christer Björkman är Jenny Silvers urtrista plåga som var så fruktansvärt dåligt att man faktiskt blev riktigt förbannad på hela SVT för att ha utsatt svenska folket för så förbaskad usel underhållning under de tre minuterna som Jenny framförde sin låt - särskilt i årets största TV-program. Jenny Silver hette Jenny Öhlund i början av 90-talet när hon sjöng i dansbandet "Candela". 1994 gav hon ut en julskiva på vilken hon framförde en av mina jullåtar, "Julen är här" - då tyckte jag att Jenny var en ganska duktig artist, men i årets Melodifestival har stackaren gjort bort sig med sitt armviftande och tagit död på sin egen musikaliska comeback. Det är tråkigt för jag minns henne som en mycket trevlig tjej.
Jessica Anderssons "I did it for love" är en hyfsad ballad undertecknad av bl.a. veteranen Lars "Dille" Diedricson vars "Tusen och en natt" vann hela Eurovision Song Contest 1999, men sorry Lasse, det kommer alltid en tid i en låtskrivares liv då de goda tar slut. Fråga Lasse Holm, Stefan Berg eller Bobby Ljunggren. Dessvärre var låten inte så stark den här gången så var nöjd att den kom till andra chansen.
Jag är ingen rap fan, men jag måste säga att Frispråkarns raplåt var ganska okej, men en sådan låt passar inte in i detta sammanhang. Skrällen för mig var att Ola gick till Globen. Jag tyckte inte att låten var så speciell, men som sagt så kanske det är jag som börjar bli gammal och dammig numera - vem vet? Jag kan dock garantera Ola att om han, mot alla odds, skulle vinna i Globen, att han och den där låten skulle pulveriseras av konkurrensen i den stora Europafinalen.
Nu åter till SVT och hela eländet: Efter millenniumskiftet tyckte SVT att Melodifestivalen hade blivit lite halvdammig så man ändrade den till sitt nuvarande format. Det formatet som infördes av "Mister Eurovision himself," Svante Stockselius, gav stor näring till den då nästan döende svenska musikindustrin. Plötsligt kunde man lansera 32 låtar istället för de tiotal som man hade i de tidigare Melodifestivalerna. Detta gav bland annat arbete åt allt från studiomusiker till stylister - och till formgivarna som designade skivomslagen för att inte nämna alla som arbetade inom skivdistribution, försäljning, reklam m.m. Framför allt blev den svenska Melodifestivalen den bästa i sitt slag i Europa. Jag vågar påstå att det inte finns ett land i hela Europa, eller i världen som har haft en så framgångsrik låttävling som den svenska Melodifestivalen. (Idol och liknande tävlingar är artist- och talangtävlingar - inte låttävlingar) Nu i sin strävan att bemöta konkurrensen i den stora eurovisiontävlingen har Christer Björkman försökt ändra hela vår inhemska schlagertävling. Svenska folket kommer att reagera om de kommande fem deltävlingar blir lika trista som den första var.
Björkman bör åtalas i den svenska folkdomstolen för mordet på den svenska schlagern. Karln förtjänar maximalt straff för dådet, nämligen livstids förpassning ur den svenska melodifestivalen. Tack Christer - du har gjort ett bra jobb under många år, men nu är det dags för nya och yngre medarbetare att ta över.
William Butt, Musikproducent, Stockholm
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
