Ser Sara Mohammad från "Glöm aldrig Pela och Fadime" och Ahre Hamadnaka från Fryshusets "Sharafs Hjältar" i TV4 med anledning av manifestationen den 20 januari.
Lyssnar oroligt efter överslätande och daltande tonfall gentemot hedersmördare och hederskultur. Kommer inte fram till någon bestämd uppfattning om det.
Gör dock följande reflektion:
Ingen skruvar på sig om man kallar fotbollshuliganer för "barbarer", men jag känner på mig att det är snudd på "rasism" att kalla hedersmördare för "barbarer" och hederskulturen för "barbarisk". Har ni hört någon politiker eller annan opinionsbildare kalla hedersmördare för "barbarer"?
Är ett sådant ordval "okänsligt" med tanke på att rör sig om en annan kultur än vår och att vi aldrig får kalla medlemmar av andra kulturer "barbarer" - oavsett vad det är vi kritiserar, oavsett om det rör sig om kvinnlig könsstympning eller barnäktenskap eller slavhandel?
Varför är ordet "barbariskt" så "belastat" att vi inte får använda det om grymma seder i andra delar av världen, men gärna om sånt vi ogillar i vår del av världen?
(Tänk bara på hur statsminister Reinfeldt sade att "det ursvenska är barbariskt"!)
Om man skall bortse från en människas ursprung och behandla alla lika, så går det inte ihop. Borde vi inte redan nu ta oss friheten att praktisera likabehandling istället för att skylla på att vi först måste invänta ett annat samhälle?
Sossarnas nya ordförande, Mona Sahlin, gick 2001 ut i en DN-debatt-artikel och kallade de som talade om hederskultur och hedersmord för "kulturrasister".
Hennes skyddsling Masoud Kamali har hävdat att det inte finns någon hederskultur.
Efter mordet på Fadime tog Sahlin tillbaka sin anklagelse (antar jag), och sa att hon varit feg. Så mycket för det mod som Niklas Ekdahl på DN anser utmärker Mona Sahlin: "Sahlin är modig och pratar så folk förstår."
Michael Ståhlberg
publicerad 22 jan 2007 kl. 10.39:
