Kristdemokraten Aron Modig gick till angrepp mot Mikael Wiehe i en artikel i SvD häromdagen, berömde honom som artist men stämplade honom som diktaturkramare och krävde censur av TV4.
Mikaels genmäle var klart, sansat och läsvärt, medan Aron tycks tro att han till skillnad mot kubanerna som exporterar läkare i stället för kanoner lever i en verklig demokrati, trots svenska trupper i Afghanistan och andra politiska beslut som gått stick i stäv mot folkviljan men ack så smidigt valsat med i dansen kring guldkalven.
I en demokrati kan man rimligen begära att ödesfrågor som "Ska vi gå i krig eller inte?" noggrant diskuteras innan beslut fattas. Tyvärr kan det inte påstås att någon offentlig debatt om frågan fördes i Sverige innan vi hux flux förväntades ställa upp på folkmord. Den största ynkedomen är att samtliga riksdagspartier sex år senare tycker att det är helt okej att vi krigar för USA och Nato. Vilka representerar de med den inställningen?
Göran Persson rådfrågade inte folket innan han skickade ut våra soldater i imperialisternas angreppskrig. Bush, Blair och Wallenbergs med flera befallde honom tydligen att sätta fart på påkarna, annars skulle "vi" missa plundringståget, och då vetefan hur det skulle gå med jobben.
SvD rapporterar också att justitieminister Ask "öppnar för total övervakning" via FRA. "Till fromma för vem?" kan man fråga. "Demokratin så klart!" blir det självklara svaret.
Men bakom står Hin onde och hostar så smått...
Ändå rör det sig åt rätt håll. Miljarder människors vrede mot krigen, rövarkapitalismen och skendemokratin har vuxit sig så stark att Robert Fisk kan skriva så här i The Independent. Jag vill anknyta till Fisks artikel och framhålla några historiska fakta som sällan nämns i massmedia.
Den amerikanska revolutionen var främst en kamp mot bankirväldet och de brittiska skatterna. Jeffersons största sorg lär ha varit att han inte lyckats få till stånd ett förbud i konstitutionen mot att staten lånar pengar från privata banker. I likhet med den romerska republiken, Henrik I av England, Gustav Vasa, Gustav III och de flesta människor som förstår att man inte kan låna sig till skuldfrihet, ansåg han att staten skall mynta, borga för och hålla den penningmängd i omlopp som behövs för nyttiga och nödvändiga investeringar, enskilda såväl som allmänna. Vad kan man invända mot det?
Presidenterna Jackson och Lincoln lyckades båda bryta de engelska bankernas strypgrepp om ekonomin för en tid, men alltsedan Federal Reserve Act 1913 är varenda amerikansk dollar en skuld till privata banker som trollar fram den ur tomma intet och lånar ut den mot ränta. Notan går till skattebetalarna. Och det är samma sak med euron och den svenska kronan och nästan alla valutor utom den iranska, den syriska, den nordkoreanska och till helt nyligen den libyska.
På detta absurda sätt skapas våra pengar av snödaste vinningslystnad ur ett svart hål av skulder. Penningväsendets enda funktion är att ytterligare berika de allra rikaste. Detta är vad "fractional banking" går ut på.
Räntefria system har fungerat utmärkt till det allmänna bästa under århundraden i olika delar av världen. Det nuvarande är ett korthus som måste jämnas med marken och ersättas av en antites som fastslår att ekonomi betyder hushållning, inte utsugning. Annars har livet ingen framtid på den här planeten.
Kanske är detta vad herrarna har planerat. Vi ska bort, "useless feeders and breeders", som vi är enligt Kissinger. Jorden ska utnyttjas till annat än att livnära sina barn.
Förstaklasspassagerarna har kanske livbåtar som inte vi vet om. Bakterier som bryter ner radioaktiva partiklar. De behöver bara några hundra miljoner slavar och lakejer.
De är inte ens människor, kan man läsa på nätet.
Nu hör jag det hojtas om konspirationsteorier, trots att man lätt kan få fram vederhäftiga data om några av utrotningsprojekten genom tiderna, från att ge indianer smittkoppsdödas filtar i present fram till svininfluensan och vaccinpaniken som blev en sån lysande affär. Sker sådana saker av en slump eller planeras de i hemlighet?
Förnekar man konspirationer, vilket många tydligen gör av någon obegriplig princip - makt är rätt? - måste man dra den befängda slutsatsen att det enbart är slump och otur och sjabbel men absolut inte glupande makt och penninghunger, hemliga långsiktiga planer och korruption som försatt oss i dagens lika pinsamma som livshotande situation. Hur har vi kunnat tillåta att utsättas för något så perverst som ränta på ränta och krig som yppersta affärsidé i flera hundra år? Att vara människa är att kunna säga nej. Och för att våra barn ska få leva måste vi göra det nu.
God jul hur det än går, och frid på jorden! Carpe diem!
Och låt oss inte glömma den enda gången tålamodet brast för Jesus. Jag kan tänka mig att Aron Modig hellre ser honom hängande på korset än röjande i templet så slantarna yr åt alla håll, en episod som kyrkan inte brukar uppehålla sig vid och ett beteende som skulle fördömas som helgerån och politiskt inkorrekt i Arons demokrati.
Hans Berggren, "Utan tvivel är man inte klok." Tage D
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
