 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Aje Björkman
publicerad 16 sep 2009 kl. 10.30:
Whitney Houstons återkomst
Whitney Houston är äntligen tillbaka efter många, långa och svåra år. Tidigare i år kom albumet I Look To You ut. Innan albumet berörs börjar vi dock, som sig bör, från början.
Med en moder som Cissy Houston, Dionne Warwick som kusin och Aretha Franklin som gudmor förefaller det inte konstigt att musiken kom att bli en integral del av Whitney Houstons uppväxt, liv och senare karriär.
Hon började sjunga vid elva års ålder för en gospelkör tillhörande en kyrka i New Jersey. Vid flertalet tillfällen stod hon även vid sidan av sin mor på olika nattklubbsscener i New York. Det tog inte lång tid innan Artista Records Clive Davis satte klorna i den begåvade dottern till Cissy Houston.
År 1985, vid 22 års ålder, kom hennes självbetitlade soloalbum att stå för försäljning i skivhyllorna; och skivorna gick åt. Albumet Whitney som gavs ut 1987 mötte lika stora framgångar. Under kort tid hade Whitney Houston kommit att bli ett namn på stjärnhimlen, ett namn synonymt med en gudabenådad röst framförandes välljudande låtar i mellanrummet mellan soul och den nya tidens pop. Nästa steg i den snabbt stigande karriären kom att bli en sorts kommentar över livet som framgångsrik soloartist med filmen Bodyguard. Vid sidan av Kevin Costners sammanbitna rollfigur ska kanske inte hennes skådespelarinsats framhållas som filmens främsta fördel, som snarare är den vid det här laget ikoniska singeln I Will Always Love You.
Vi genomför en snabbspolning framåt, förbi albumet I´m Your Baby tonight (1990), soundtracket till filmen Waiting to Exhale (1995) och The Preachers Wife (1996) för att kort uppehålla oss vid My Love Is Your Love (1998), en modernt klingande R´n´B-skiva. Med fingertoppskänsla placerade Houston sig med detta album i den moderna R´n`B-lyssnarens medvetande, vilket inte minst titellåten My Love Is Your Love vittnar om. Förutom I Will Always Love You och I Wanna Dance With Somebody (Who Loves Me) är My Love Is Your Love Houstons tredje bäst sålda singel i karriären.
Slutet av 90-talet skulle dock komma att innebära ett trendbrott i Houstons liv. Om 1980- och 1990-talet framförde en offentlig bild av Houston som en "good girl", skulle tiden efter
millennieskiftet att i allt högre grad kantas av anklagelser kring drogmissbruk. Hon var nu en "bad girl". Komprometterande bilder av hennes avmagrade ansikte och kropp fyllde tidningsartiklar världen om, ofta med bildtext innehållande diverse sensationalismiska påståenden, ofta följda av ett antal, om inte flera interjektioner. Hennes röst anklagades för att ha förlorat sin renhet och sin tekniska förmåga.
I mitten av detta tumult pressade Houston ur sig två studioalbum, Just Whitney (2002) och Julalbumet One Wish: The Holiday Album (2003). Trots dess förhållandevis stabila försäljningssiffror kan de inte räknas som annat än en parentes i hennes, vid det här laget sammanfallande, karriär. Hennes liv och äktenskap med Bobby Brown, som hon träffade under inspelningen av Bodyguard, föreföll ligga i spillror, och inga tendenser kunde urskiljas som tydda på en comeback till scenen och musiken.
Detta antagande skulle dock visa sig vara felaktigt. Efter skilsmässa från maken Bobby Brown 2006 och frigörande från ett förtryckande drogberoende, samt en pånyttfödd vilja att sjunga gick Houston än en gång, nu 46 år, in i studion. Resultatet av dessa sessioner skulle komma att bli albumet I Look To You släppt i Europa den 28 augusti.
Albumet är genomgående en överlevnadsberättelse. Om jag på 80-talet bländades av Houstons sångtekniska genialitet, bländas jag nu, efter genomlyssning av I Look To You, snarare av hennes patos. Rösten har förlorat i klarhet och kraft, men det kvittar. I Look To You är nämligen inte ett album framsprunget ur en röst, utan ur ett liv. Vidare är Houstons röst fortfarande en av de bättre och mer välljudande som idag finns. Hon sjunger med en inlevelse som förför och berör, men än viktigare - hon sjunger med en återtagen auktoritet. Hon förefaller åter i kontroll av sitt liv och den röst hon nu vid 46 års ålder besitter. Som hon sjunger i den av Dianne Warren skrivna låten I Didn´t Know My Own Strength: "Survived my darkest hour, my faith kept me alive. I picked myself back up, hold my head up high. I wasn´t built to break. I didn´t know my own strength."
I kölvattnet av bortgången av världens kung av pop, Michael Jackson, känns det glädjande att åter få möjligheten att hälsa drottningen av soul & pop välkommen tillbaka.
Bästa låt: Nothin´ But Love
Läs fler musikkrönikor av Aje Björkman.
|
