TV4 har visat dokumentärer om bland annat för snabbt åldrande, siamesiska tvillingar och sexlingar.
Ungefär 40 människor i hela världen lider av progeria. De som drabbas åldras för snabbt. Med andra ord är det inte särskilt många som berörs av sjukdomen. Men programchefen på TV4 tyckte ändå att det var ett ämne som kräver en timme bra sändningstid. På vilka grunder trodde de att programmet "Sabrina - för gammal för ung" kunde få många tittare? Det är trots allt den bedömning marknadskanaler gör. Marknadskanaler överraskar som bekant aldrig tittare, de försöker snarare bestämma deras smak i förväg.
Ett annat ämne var siamesiska tvillingar. Programmet hette "De siamesiska tvillingarna". Av alla tvillingfödslar är endast 0,05 promille siamesiska tvillingar. Tidigare har dokumentärer om sexlingar visats. Det finns färre än 100 dokumenterade fall av sexlingar.
Det finns många fler exempel på TV4 och andra kanaler. Varför skulle tittare vara intresserade av dessa sjukdomar när risken att råka ut för dem är i det närmaste minimal? Eller ens träffa någon drabbad? Och varför fokuserar dokumentärerna i allt högre grad på sjukdomar som just innebär fysiska handikapp - särskilt där kroppen eller ansiktet har vanställts? Jag ställde mig frågan när jag tittade på en av dokumentärerna härom dagen. Plöstligt kändes själva programidén motbjudande.
Alla dokumentärer är upplagda på samma sätt. De visar att det för snabbt åldrande barnet, den siamesiske tvillingen eller sexlingen är en helt normal människa. Vilket scoop. Vem kunde tro att de var normala människor och sökte kärlek som alla andra? Eller att de steg upp på morgonen och åt frukost? Programmen bygger på att vi förväntar oss något hemskt. Frankenstein- och Quasimododramaturgin fungerar fortfarande.
David Lynchs film "Elefantmannen" handlar om John Merrick, mannen som visades upp på freakshows. Folk betalade för att se honom på cirkusar. Alla blev förvånade över hans vackra inre när de lyssnade på honom. Alla trodde att han var ett monster för att hans yttre var deformerat. Idag finns det inga freakshows. Idag sänder TV4 dokumentärer istället. Men rädslan för det vanställda verkar vara lika stark. Ett säkert knep att locka storpublik.
Jag undrar hur framtiden kommer att se ut inom marknadskanalerna. Dokusåpor och förnedrande tävlingsprogram kritiseras flitigt. Men trenderna inom dokumentärbranschen ifrågasätts sällan. Vad är det som egentligen lockar med dessa program? Och varför visas dem?
Henrik Hermansson, TV-tittare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
