Den 26/2 kunde vi lära mer om ett ämne vi redan innan kunde alltför bra: Hur folket lämpligast tar kommando från eliten, när densamma tycker sig ha stimulerande och trevliga idéer om hur folket ska leva sitt liv. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin gjorde då ett "utspel" som det heter när makthavare kastar ur sig publicitetsskapande tankar.
Det visade sig att LO-styrelsen numera står bakom kravet på en mer "jämlikt" fördelad föräldraledighet: En tredjedel ska vikas åt mamman och en tredjedel åt pappan. Den återstående tredjedelen tänker sig Lundby-Wedin att familjen får bestämma över själv. Kanske för att människor ska kunna upprätthålla en anings illusion av fri vilja i sitt privatliv?
Vilken var då anledningen till att LO och Wanja Lundby-Wedin nu plötsligt antog denna ståndpunkt? Så här säger Dagens Nyheter: "Det som fick henne att ändra sig var kvinnornas svagare ställning på arbetsmarknaden, med allt fler otrygga anställningar och kvardröjande löneskillnader."
Några konkreta exempel på vad det ska betyda angavs dock inte. Vi vet därför inte vad Lundby-Wedin menar med "allt fler otrygga anställningar" annat än att detta fenomen sista tiden tydligen är något som drabbat just kvinnor. Däremot vet vi nog vad Lundby-Wedin menar med "kvardröjande löneskillnader". (Alltså mellan män och kvinnor.)
Dessa har i tidigare undersökningar visat sig bero på att kvinnor söker sig till yrken och branscher som ger genomsnittligt sett lägre ekonomisk ersättning än de yrken och branscher män söker sig till. En falsk siffra om cirka 20 procents löneskillnad mellan kvinnor och män i samma yrken har i åratal valsat runt i pressen. Troligen är det denna siffra Lundby-Wedin har i huvudet. Den riktiga siffran är emellertid 1,7 procents löneskillnad mellan män och kvinnor om man använder exempel med privatanställda på samma företag. Detta visades i en artikel på DN debatt redan år 2001 av ekonomen Eva Meyersson Milgrom.
De allmänna, icke branschbundna löneskillnader mellan kvinnor och män som uppstått genom människors fria val av yrken, tänker sig alltså Lundby-Wedin ska minskas: Nämligen om den föreslagna reformen genomförs. Man kan inte låta bli att undra över hur uppställningen och lösningen av denna matematiskt nydanande ekvationstyp egentligen ser ut. Men vi kanske får svar på det i nästa "utspel" av Lundby-Wedin?
Tilläggas kan att för den del av den moderna svenska maktelit, som Lundby-Wedin tillhör, finns ett irriterande och återkommande problem: folkviljan. Vad säger den om Lundby-Wedins ärende? I en online-undersökning på Aftonbladets websajt ställdes följande fråga: Är det rätt att lagstifta om fler pappamånader? På detta svarade 73% av de tillfrågade kvinnorna nej liksom 71% av männen.
Sådant spelar dock ingen roll för Lundby-Wedin som redan innan sitt "utspel" mycket väl visste vad svenska folket skulle komma att tycka om det, eftersom en liknande fråga hade ställts till Svenska Dagbladets läsare några månader tidigare. Den negativa reaktionen från läsarna hade då hade varit massiv.
Men för en sann jämställdhetsreformist räcker det förstås inte att vara fackordförande i världens mest jämställda land. "Jämställdhetsnivån" ska stegras ytterligare till varje pris, även om detta skulle bidra till att sänka landets ekonomi i en reform som de flesta inte vill ha. Inget folkligt offer kan ju upplevas som för stort av en högavlönad visionär i det arbetande folkets tjänst.
Magnus Löwendahl, Ledarskribent på Sourze
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Magnus Löwendahl
publicerad 8 mar 2004 kl. 11.03:
