KROPP & SJÄL
Artikel av Angus Liddell publicerad 15 jun 2012 kl. 06.00:


Foto: flickr/rick (BY CC 2.0)

Visare med åren?

Ungefär nu, vid snart femtio års ålder, vet jag nästan säkert hur jag skulle vilja göra mitt gymnasieval. Men bara nästan.
Vad är det som gör att vissa människor funderar mer än andra? För det verkar som om så är fallet. Varför slipper många fundera över och leta efter logiska förklaringar i livet, utan kan helt sonika godta att "det är som det är" och glida vidare?

Det känns lite som att det borde vara alla och envars ansvar att förbättra världen för kommande generationer, men allt oftare tycks det mig som om kortsiktigt tänkande och slösaktigt leverne visar sitt fula ansikte i allt större omfattning. Man säger att vi lever i ett fritt land, och visst innebär det att man kan ställa vilka frågor som helst, men vad fan hjälper det om du inte får något svar? Likaså med yttrandefrihet - vad hjälper den när pengar styr hur många som får höra det du säger?

Jag trodde som ung, vilket var ett bra tag sedan, att livet skulle rulla ut sin förklaring för mig desto äldre jag blev; att allt skulle få sin förklaring med tiden, och det var en stor hjälp under en frågvis ungdomstid som hade få svar.

Nu står jag här vid snart femtio år fyllda, och var tusan är svaren? Frågorna hopar sig i allt större omfattning och tiden rinner iväg.

Jag kan väl säga att ungefär nu, vid femtio års ålder, vet jag nästan säkert hur jag skulle vilja göra mitt gymnasieval, men bara nästan.

Jag undrar fortfarande varför alkohol är nödvändigt i vårt samhälle, och svaret att "det är gott" räcker inte, då skulle man kunna sälja alkoholfri whiskey, och den marknaden är inte stor.

Varför skyddar inte föräldrar sina barn mot allt ont automatiskt, av naturen, när barn i sin tur försvarar sina föräldrar in i döden?

Kan man säga att en förälder som inte tror på människors lika värde inte borde vara förälder?

Hur kan det accepteras i ett modernt land som Sverige att kvinnor och män har olika lön för samma arbete?

Varför har man inte lagt tid och pengar på forskning för att göra myggen till vegetarianer?

Varför tycks det mer och mer som om det är goda och snälla människor som dör unga?

Om Gud finns så undrar jag varför vi inte får lite bakgrundsmusik när livet är som svårast, precis som i filmerna?

Varför fortsätter UFO:n att flyga runt här utan att ge sig tillkänna? (Nej visst fan, de söker ju efter intelligent liv, får nog stryka den!)

Ni vet när man till exempel slog sig på tummen när man var ung och klantig, och hamrade lite fel? Det lovades att det skulle gå över tills man gifte sig. Men inget gick över, frågorna blev fler och svaren desto färre, och jag tycker faktiskt att det är orättvist. Inte ens det där med att "när du blir stor så får du själv bestämma" visade sig vara sant. Kanske möjligen om man har jobbat på Försäkringskassan, för de verkar faktiskt bestämma över liv och död.

Inte ens när jag idag, på en helt vanlig semesterdag, knäpper på TV:n och hamnar i plenisalen får jag vara lugn. Precis som om det var vilken vanlig sak som helst, så står Vänsterpartiet och säger en massa kloka saker - var fan är logiken?

Nu går jag i alla fall och lägger mig och en sak vet jag; att valet av fru - hon som ligger där inne i sängen, hon som alltid luktar gott, hon som skrattar varje dag, hon som är världens bästa mamma, hon som är så söt när hon gråter varje gång hon klippt sig för det är hennes mamma som klippt henne och hon har starr på ena ögat och ser knappt på det andra så resultatet borde vara ganska givet (oops nu tappade jag bort mig igen) hon därinne i alla fall, hon som diskar och städar, lagar mat och kör alla hit och dit, hon som tvättar och stryker och tapetserar och målar och lagar bilen och lagar datorn och går ut med soporna och... (oops nu tappade jag bort mig ännu en gång), hon i alla fall... hon valde en man som...

Oj vad klockan är mycket. Ha en underbar helg alla Sourzare, och kom ihåg att om min fru någonsin skulle få för sig att skriva härinne så har hon en förmåga att förstora saker och ting!

Kram!