 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Barbro Bäcklund
publicerad 13 aug 2010 kl. 06.00:
Foto: flickr/bigge_pckart by CC 2.0
Vindkraftverk upplevs som visuellt "buller"
"När ett vindkraftverk står där med snurrande rotorblad drar det till sig våra blickar och våra sinnen kan inte etablera en 'flyktpunkt'. Landkapet förlorar sitt värde, det är inte en personlig känsla utan en biologisk funkton som vi har i hjärnan."
Sommarpratarna har avlöst varandra och jag har försökt följa programmen dag efter dag. Måndagen den 2 augusti 2010 sommarpratade konstnären och ornitologen Lars Jonsson. Det var ett program som berörde mig mycket eftersom han pratade om bevarandet av naturen som en resurs. Det är ett ämne som intresserar mig mycket och som jag känner mig ganska hemma i.
Han betonade det viktiga med att områden som Stockholms skärgård, Höga kusten och fjällen till exempel får förbli varaktiga, konkreta varumärken, men talade även om vikten av att bevara den vardagliga landsbygden som har stor betydelse för folks hälsa genom att finnas där och ge själslig ro på samma sätt som rummen i våra hem.
Lars Jonsson berättade även att Sverige hade skrivit under men ännu inte ratificerat ett avtal inom EU, Landskapskonventionen, som antogs för hela tio år sedan. Den syftar till att erkänna ett landskaps demokratiska, kulturhistoriska och sociala värden - en rättighet för oss alla att kunna ta del av. Vari ligger hindret för Sverige, att erkänna det? Märkligt är att det inom EU-området snart är bara Sverige som inte har gjort det.
Är det så krasst som när det till exempel kommer till vindkraft? Visst kan jag också tycka att stora, vita vindkraftverk står där stolta, som en symbol för det förnyelsebara, för det naturliga och hållbara samhället. Ändå känner jag hur jag blir alltmer skeptisk. Jag tycker faktiskt att intresset för att etablera vindkraftverk här uppe där jag bor, i norrlandsskogarna, kan urarta till ett utnyttjande av människor och mark, på samma sätt som skett med vattenkraften, skogen och malmen tidigare. Jag känner att något är fel, något diffust, svårbestämt och kanske har Lars Jonsson en förklaring.
Han pratar om flyktpunkten, en punkt som man låter blicken landa på för att avläsa och uppleva ett landskap. Perspektivet sammanfaller just i denna flyktpunkt. Det är en av de viktigaste upptäckterna som gjorts i renässansens konst. När jag slår upp ordet "flyktpunkt" i Wikipedia, så kommer jag fram till att det är en term som används inom konsten, när man ska mäta perspektiv på ett vetenskapligt sätt. Det uppfanns av Filippo Brunelleschi i 1400-talets Italien och bidrog till att göra konsten till vetenskap.
Nåväl, med denna punkt kan vår hjärna läsa avstånd och beräkna perspektiv, orientera sig i rummet eller i landskapet. Det kan vara krönet på ett berg, en gård eller ett träd i det öppna landskapet. Men när ett vindkraftverk står där med snurrande rotorblad drar det till sig våra blickar och våra sinnen kan inte etablera en "flyktpunkt". Då går vi miste om att kunna värdera och föreställa oss vad som finns där. Landkapet förlorar sitt värde, det är inte en personlig känsla utan en biologisk funkton som vi har i hjärnan.
Med det som bakgrund känner åtminstone jag att vi bör tänka igenom var vi sätter våra vindraftverk. Gör vi inte det så kan vi vara inne på en oroande väg. Lars Jonsson ser vindkraftverken som ett visuellt buller som drar fram som en farsot genom vårt land. Helt klart bör vi analysera och ta till oss vetenskapliga fakta som finns, i detta fall. Vi kan åtminstone inte rycka på axlarna åt det och inte sopa eventuella problem under mattan.
|
