I en tidigare artikel (http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10437357) kom jag med en uppmaning till den som kände för att presentera politiska lösningar på åtta problem som jag anser är stora i västvärlden. Jag antog då att några förslag skulle komma som skulle kunna uppfylla de kriterier jag satte upp, d v s att inte skylla alla problem på en speciell grupp av människor, inte ägna sig åt fördelningspolitik eller komma med utopiska generallösningar som t ex att utöva hyperbeskattning på alla likvida medel i samhället. Men, si där hade jag fel. Ingen kom med giltiga förslag. Mina dagdrömmar om att se kommentaren som gav de rätta lösningarna som jag sen tryggt kunde luta mig mot, mosades utan nåd mot den politiska asfalten. Nåväl, om nu ingen vill presentera något så kanske jag kan hjälpa till på traven.
Den offentliga förvaltning som finns i vårt land idag är av politiska orsaker väldigt utgiftsorienterad. Ett allt mer krävande samhälle utövar ett allt hårdare tryck mot offentliga institutioner. För att kunna svara mot det ökade trycket så har institutionerna försökt öka sina resurser, vilket har stoppats av politikerna och av oss skattebetalare då vi inte vill betala mer skatt. Större fokus har lagts på pengar. Antalet timmar av trätor mellan alla sektorer inom kommun, landsting och stat om vem som ska betala ökar explosionsartat. De ledningar som tidigare skulle ägna sig åt att analysera och fördela sina resurser på optimalt sätt slösar idag bort sin tid på att hitta olika sätt att spara på sin verksamhet.
Effekten av detta har blivit att samhället har misskötts, moralen har sjunkit, vårdbehovet har ökat ytterligare, cynismen har spridit sig som en farsot och de behövande ses mer som köttberg än som outnyttjade resurser. Allt färre personal måste utföra allt mer arbete utan hänsyn till kvaliteten på det som produceras. Den misskötsel som nu varat i ett antal år har skapat ett samhälle som inte längre är i behov av underhåll utan snarare av grundlig renovering.
Den lösning jag vill se är den som ser människan som en resurs och nyckeln till ett framgångsrikt samhälle. Det är en lösning som ger de offentliga förvaltningarna belöning beroende på hur bra de löser medborgarnas problem. Det är en lösning som ser ett utelämnat barn som det värsta slöseri och missbruk av samhällsresurser. Det är en lösning där medmänsklighet och business hör samman. Det är sociokommersialism.
Du kanske ryggar och faller åt den åsikt som vi alla intränats i generationer, nämligen att kommersialism och kapitalism är oförenliga med en human socialism och bara bygger på ett hänsynslöst utnyttjande av människor och natur. Och visst är den det, om den inte tyglas. Och den institution som tyglar kommersialismen måste basera sin ideologi på långsiktigt tänkande och inte på en som räcker en valperiod.
Hur mycket kostar den yrkesbrottsling som vi vägrade se när han som liten hamnade i fel sällskap? Hur mycket kostar den snickare som förtidspensioneras för att hon inte längre klarar av de lösningsmedel som används i hennes arbete utan döms till ett liv vid köksbordet och väntan på att Systemet ska öppna? Hur mycket kostar alla de människor som vi vägrar inse ha en förmåga till produktivt arbete, idéer och nytänkande? Hur mycket kostar alla de barn som slås ut ur vår skola utan vetskap om sin begåvning och möjlighet att utveckla den? Hur mycket kostar den knarkare som vi låter sakta dö utanför vårt fönster? Hur många hem hinner han bryta sig in i och länsa innan vi hittar honom livlös på en offentlig toalett?
Kanske vi skulle slå ihop finansieringen av den sociala myndigheten och polisen på distriktsnivå och ge dem betalt efter hur mycket de sänker brottsligheten och utslagningen i området? Hur hade det varit med en narkomanvård där vårdhemmen får betalt efter hur länge deras patienter är fria ifrån droger? Hade en skola som fått betalt efter hur bra eleverna presterade också blivit en skola som brydde sig om hur deras elever mådde? Hade det kunnat sänka utslagningen i skolan? Om vi hade haft en kriminalvård vars verksamhet baserats på hur länge deras kunder var laglydiga, hade vi då fått en effektiv kriminalvård? Om vi hade ett rättsystem och en kriminalvård som prioriterade barn som hamnat snett istället för att ignorera dem, hade vi då kunnat stoppa nyrekryteringen till yrkesbrottsligheten? Om vi haft en offentlig myndighet som fått betalt efter hur effektiv den var - skulle det innebära en myndighet som faktiskt försökte vara så effektiv som möjligt istället för att räkna sparade kronor hela dagarna?
Chansen är nu stor att du tänker "Men, det här kommer att kosta pengar". Och jag kan inte annat än hålla med. En samhällslösning av detta slag kommer ganska säkert att öka kostnaderna initialt. Orsaken till det är att den samhällsstruktur som vi har i västvärlden kräver en målmedveten styrning, vilket inte har funnits. Detta har orsakat samhällen i dåligt skick med omotiverade eller felmotiverade statsapparater. Tyvärr kostar det att ställa detta till rätta. Och ju längre vi väljer att vänta, desto mer kommer det att kosta.
Tycker du detta verkar vara vettigt? Har du ett väloljat munläder? Klarar du av att Janne Josefsson har ett undercover-reportage i din toalett? Kan du svara på frågor från tio skjutjärnsjournalister utan att bli upprörd? Är det ok för dig att jobba alla dagar i veckan året runt? Ok, skapa då ett parti så ska jag lägga min röst där vid nästa val.
Johan Wedberg, undrar om man ska va nåt
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
