Jag minns en plats där krokusen blommar om våren. Men det röda huset finns inte kvar. Här var min lekplats under barna åren, fick minnen av flickan som var rar.
Så blomma min lilla krokus invid vägens kant. Till minnet av vår ljuvliga barndomslek. Kanske framtidens barn med platsen blir bekant och möter samma känsla av kärlek.
Så blomma vidare min lilla krokus. Med vilda färger helt underbara. Vid minnet av ett svunnet hus, jag till barndomstiden fara.
Lars-Erik Larsson, En nyfiken person
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anne Skåner