Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 28 sep 2011 kl. 10.37:
Vikten av att se sina barn
"Pojkarna frågade något och då sa pappan, att de inte fick prata på tunnelbanan. Den ena pojken frågade varför och pappan svarade att det var han som bestämde. Det blev tyst."
Jag såg ett program i dag med Opera Winfrey, ett sammandrag av hennes tidigare viktiga episoder. Hon hade kallat in en kvinna som satt spår i andra människor genom att berätta hur viktigt det är att vi ser och lyssnar på våra barn. Kvinnan berättade hur hon lyssnat med ett halvt öra när barnen kom och berättade något för sin mamma. En dag kom hennes son och visade en teckning han gjort. Hon tittade på teckningen och sa: "vad fint!" och återgick sedan till sina göromål, varpå sonen rev sönder teckningen framför hennes ögon. Hon frågade varför han gjort så och han svarade" jag såg på vilket sätt du log". Han kände inte att hon brydde sig om hans teckning. Det öppnade hennes ögon.
En annan mamma hade lämnat sin tvååring i bilen, när hon jäktade runt och gjorde sina ärenden. Hon glömde flickan och när hon kom till bilen var flickan död. En annan mamma hade sett henne hos Opera och tog tag i sitt eget jäkt med sina barn och ändrade sin livsföring. Hon blev rädd, när hon upplevde att det kunde ha varit hon själv.
På tunnelbanan i Stockholm kan man uppleva både det ena och andra. Mest är det tonåriga tjejer som skrattar och nästan skriker till varandra. Det kan vara riktigt störande. I dag kom en pappa med två ganska små barn in i tunnelbanevagnen, åtföljd av mamman som satte sig på en plats i närheten.
Mamman var tystlåten, men pappan var desto vresigare och högljuddare mot grabbarna. Pojkarna frågade något och då sa pappan, att de inte fick prata på tunnelbanan. Den ena pojken frågade varför och pappan svarade att det var han som bestämde. Det blev tyst. Varje gång något av barnen gjorde en yttring, stramade pappan till och tittade argt på sonen. Men det var inte det jag fäste mig vid mest vid - det var att pappan hela tiden satt och tittade i sin mobil och var väldigt upptagen under resan. Han såg arg ut och honom var det ingen idé att störa. Mamman flyttade mitt emot familjen och också hon hade sin mobil uppkopplad och satt med huvudet nerböjd i den hela resan. Hon var däremot alldeles tyst.
Man kan undra vilket liv vissa barn lever? De hunsas och ryts åt och enligt Opera Winfrey så märker barn föräldrarnas sinnesstämning väldigt tydligt. Jag hade lust att säga till pappan, att tiden går fort och om han inte lyssnar och är vänlig mot sina barn, kanske hans söner söker sig bort från honom en dag, till personer som inte alls är trevliga, när de blir äldre.
Men jag sa ingenting. Jag mådde inte så bra av den här situationen, men tåget var fullt och jag satt där jag satt.
Vikten av att se sina barn är stor. Det betyder inte att barnen ska få göra vad de vill, men jag tror att den där stunden då man lyssnar, kan ge hundrafalt tillbaka.
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
