KROPP & SJÄL
Artikel av Leif-Arne Undvall publicerad 24 nov 2010 kl. 10.35:

Vi skulle bara titta...

Vi skulle bara titta på lägenheten, den var ändå för liten för dyr och opraktisk, men "det kostar ju inget att titta".
Vi var nu åter i den situationen att vi var ute på bostadsmarknaden. Äventyret i norr var under avslutning, nu gällde det att hitta något i den lilla staden med den gamla muren.

Hon är bestämd vad det gäller bostäder, har de fel energier så går det bort, läge och ljus är viktigt, har man utbildning i Feng Shui så har man. Så skall det även vara praktiskt, rätt centralt och helst inte alltför dyrt. En ekvation som inte alltid är så enkel att lösa. Vi hade sett på några objekt, utan att hon blivit sådär riktigt tillfreds.

Vi hade bokat tid för en visning. Jag var helt säker på att vi var i rätt stad, rätt säker på att vi var vid rätt domkyrka, någorlunda säker på att det var rätt dag och tid. I en gammal mur fanns en grön port, där stod mäklaren och väntade. Intill en kringbygd gård, en liten gräsmatta, några rosbuskar och en gammal brunn med en handpump. "Där är tvättstugan", påpekade jag, "riksantikvarieämbetet tillåter inga moderniseringar". "Trams, nu går vi upp och tittar."

Vi gick upp för en rätt smal trätrapp till andra våningen. Sen in i ett litet trapphus där det fanns två dörrar, vi gick in genom den närmaste. En smal hall ledde ut till ett hyggligt stort kök och ett litet sambyggt vardagsrum. "Golven är av oljad gran, samma gäller köksskåpen som är platsbyggda." Ytterväggen var en stenmur. "Huset är från 1300 men den här muren är ända från 1100-talet". Två fönster i meterdjupa nischer. Nu började glimten komma i hennes ögon.

Från hallen en rätt brant trappa upp till övervåningen, ett litet sovrum, ett något större rum, ett litet badrum. När hon bad att få låna mäklarens tumstock förstod jag varåt det började luta. "Vi behöver egentligen inte alla saker vi samlat på oss, vi skulle ändå behöva rensa ut." Efteråt var hon tyst ett par timmar sedan sade hon "jag vill lägga bud, fast det är väldigt mycket pengar, vi behöver sälja huset".

Dagen efter ringde hon mäklaren och budade. Så satt hon och funderade. "Jag vet inte om vi har gjort rätt, men jag känner att jag kommer att ångra mig om vi inte lägger ett bud". Nu väntar vi bara på att någon skall ge ett högre bud, det kommer det förmodligen ett sådant, men ännu så är vi högst. Rätt spännande och pirrigt faktiskt.