Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tobias Jeppsson
publicerad 11 mar 2011 kl. 06.00:
Vi måste ta Sverigedemokraterna på allvar
I debatten mot sverigedemokraterna så förekommer ofta en demonisering av dem. Är de verkligen så hemska som de ibland beskrivs, och är det rätt väg att svartmåla de man riktar sin kritik mot?
Häromveckan publicerades nyheten att högerextrema Le Pen och hennes parti toppade opinionsundersökningarna inför nästa års presidentval i Frankrike. Hon låg, med 23 % av rösterna, ett par procent för både Sarkozy och socialistledaren. Hemma i Sverige stiger SD:s siffror sakta men säkert för i princip varje opinionsundersökning och partiet ligger nu och pendlar mellan 6 och 7 %. De är snubblande nära att bli Sveriges tredje största parti. Kanske kan även de nå över 20 % en dag.
Som kritiker till deras politik kan man lätt tycka att konsekvensen av deras politik är hänsynslös och inhuman, eller kanske helt felaktig. Det är ganska lätt hänt då att en hätsk stämning byggs upp med hårda ord och anklagelser. Problemet är att båda sidor naturligtvis anser sig ha rätt, och båda anser att de står på den goda sidan och att de gör en god sak. Högst sannolikt är också en stor majoritet av sympatisörerna på båda sidor riktigt hyggliga och trevliga människor som inte vill något ont. Men en rad missuppfattningar och feltolkningar från båda sidor skapar konflikterna som säkerligen skulle kunna gå att hålla på en mer sansad nivå om man visade respekt mot varandra och höll sig mer till fakta.
De flesta politiska analytiker menar att den väldigt hårda kritik och granskning som SD får utstå i olika sammanhang väcker mer sympatier än det avskräcker folk. Det har inte SD varit sena att dra nytta av, de utmålar sig ofta som outsiders som blir nedtystade av media och de andra partierna för att de vill säga obekväma sanningar. Även om det kanske fanns en del sanning i det för några år sen så är väl SD idag det parti som nog synts mest i media av de jämnstora partierna. Men i politiska debatter och i media så bemöts de ofta på ett ganska hårt sätt med olika anklagelser om vad de egentligen står för och tycker. Men om man ska vinna respekt från de som röstar på SD och de som funderar på att göra det, så tror jag det är helt fel väg att gå att svartmåla dem. Istället bör man helt lugnt och sakligt fokusera på att bemöta deras påståenden och faktauppgifter som ofta är löst utplockade ur ett större sammanhang.
Häromveckan kunde man läsa att regeringen tillsatte pengar i sin budget för migrationsforskning. En sån åtgärd tror jag är helt rätt väg att gå. Det finns givetvis redan idag mycket kunskap om invandring och integration, men dessvärre verkar de flesta av våra politiker ganska dåligt pålästa eftersom de sällan kan bemöta Sverigedemokraternas egenfabricerade undersökningar och uträkningar. Media är också väldigt dåliga på att kritiskt granska SD:s fakta och siffror. Lika viktigt är det att inte kategoriskt förneka allt som SD lägger fram, men däremot komplettera deras påståenden med en mer nyanserad och rättvisande bild av verkligheten.
Även om det inte hörts så ofta på sistone från SD:s ledning (kanske för att de försöker vara politiskt korrekta) så är ett vanligt påstående att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Många faller i fällan att försöka förneka det påståendet, men det är ju ett helt korrekt påstående. Däremot nämner man aldrig att BRÅ, som är den myndighet som vet mest om brottslighet i vårt land, räknat fram att den etniska tillhörigheten i princip inte har någon som helst betydelse om man räknar med faktorer som social tillhörighet, arbetslöshet, utbildningsnivå, etcetera. Tar man med de faktorerna i jämförelsen så går det inte dra slutsatsen att någon med en annan etnisk tillhörighet skulle vara mer brottsbenägen. Däremot är invandrare överrepresenterade bland arbetslösa, låginkomsttagare, etcetera. Det finns för övrigt ingen genetisk eller kulturgeografisk forskning som kunnat påvisa att det skulle finnas någon skillnad i brottslighet mellan olika etniska folkslag.
SD brukar också prata om att de vill begränsa anhöriginvandringen. Man undrar ibland om de är medvetna om att en stor del av anhöriginvandringen utgörs av människor som träffat någon partner utomlands och som vill leva ihop. Vill de verkligen förbjuda det? Det både SD och kritiker verkar glömma bort också är att många som idag faller under kategorin anhöriginvandring är anhöriga till de som har flyktingstatus enligt FN, vilka även SD vill släppa in. Dessa anhöriga skulle i de flesta fall säkerligen också klassas som flyktingar om man bara tillsatte en separat utredning för dem istället för att som nu, automatiskt godkänna dem som anhöriga av humana skäl (det vill säga att man inte vill splittra en familj). Det skulle dessutom vara ganska mycket enklare och billigare att låta en anhörig till en flykting få följa med om denne måste fly för sitt liv. Så sannolikt skulle det bli både väldigt kostsamt för skattebetalarna och sannolikt inte minska anhöriginvandringen nämnvärt att utreda om samtliga flyktingar uppfyller flyktingstatus eller ej. Dessutom borde politiker och media då och då ta död på de myter om anhöriginvandring som dessvärre florerar ännu, som att kusiner och morbröder etcetera räknas som anhöriga. Det är endast ens maka/make och ens barn som räknas som anhöriga.
Sist men inte minst så borde politiker och media oftare ifrågasätta den punkt i SD:s partiprogram som säger att de bara vill ta emot flyktingar som är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Enligt migrationsverkets regler och enligt svensk lag är det dessa grupper som har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige: flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention och anhöriga samt de som har "alternativt skyddsbehov", vilket innebär de människor som löper stor risk att straffas med döden, eller tortyr om de återvänder, skadas i en väpnad konflikt, känner en välgrundad fruktan att utsättas för övergrepp eller som inte kan återvända till sitt hemland på grund av naturkatastrof. Det är alltså dessa grupper, eller anhöriga till dessa grupper, eller de som gift sig med någon utländsk person, som utgör gruppen invandrare här i Sverige, tillsammans med alla nordbor eller européer som ingår i Schengenavtalet och som vi har en ansenlig drös av. Så frågan som media och politiker bör ställa till SD är: vilka är det som man inte ska släppa in? Kanske lever media och politiker så främjade från verkligheten att de in känner till att det sprids myter om att det finns mängder av invandrare som inte har några giltiga skäl att komma hit och som bara kommer hit för att leva på socialbidrag och inte alls flytt på grund någon fara i hemlandet, och liknande myter. De myterna vore hur enkla som helst att avfärda om politikerna höll sig till sakfrågor och var lite mer pålästa i ämnet.
Slutligen måste man ju också analysera varför SD har kunnat bli så stora, med en partiledning som livnär sig på myter och starkt vinklade och redigerade bilder av verkligheten. Det finns såklart ett stort missnöje av något slag. Men man borde nog också fråga sig varför just utomeuropeiska invandrare och i synnerhet muslimer blir syndabockarna. Kan det vara så att tidigare regeringar faktiskt har gjort något misstag som har med invandrare att göra? Hur kommer det sig att det i varje svensk stad finns bostadsområden med en stor majoritet invandrare? Och varför hamnar de i de billigaste minst attraktiva bostäderna tillsammans med låginkomsttagare och utslagna? Varför är de överrepresenterade när det gäller de olika grupperna som brukar räknas till utanförskapet? Hur kan det komma sig att de fortfarande diskrimineras av många arbetsgivare på arbetsmarknaden? Kanske är det inte så konstigt att vissa har fått bilden av invandrare som några som är kriminella, trångbodda, arbetslösa och som inte vill arbeta och lever på socialbidrag. För det är ju precis så det ser ut, även om det inte stämmer överens med sanningen. Allt pekar på att vi misslyckats med att ta hand om invandrarna och att att skapa en fungerande integration.
Politikerna måste upp till bevis nu och visa att det går att skapa en lyckad integration när det gäller såväl arbete, skola och boende. Bemöt också SD:s påståenden med fakta och en kompletterande världsbild. Och i frågor som är svårdebatterade, tillsätt grundliga utredningar som är förankrade hos alla partier, inklusive SD, och lägg alla kort på borden för att avliva de myter som SD:s ledning livnär sig på. Ta Sverigedemokraterna mer på allvar och bemöt deras påståenden istället för att svartmåla dem, det är enda sättet att få deras anhängare att inse att SD-ledningens påståenden haltar och saknar grund.
Om någon vill ha källor så rekommenderar jag att surfa runt på migrationsverkets hemsida. Börja med denna sida till exempel.
Tobias Jeppsson, debattör och marodör
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
