Vi måste tala om Kevin är en brevroman, Eva skriver till sin man om deras gemensamma som Kevin, som skjutit ihjäl sju elever och en lärare i sin high school.
Originaltitel: We need to talk about Kevin Förlag Ordfront Författare Lionel Shriver 440 sidor Betyg MVG
Eva Khatchadourian och hennes man har alltid varit mycket lyckliga. De är framgångsrika - särskilt hon - och deras äktenskap är harmoniskt, trots skillnader i erfarenheter och livsinställning. Eva är en andra generationens invandrare av armenisk härkomst och är märkt på flera sätt av hennes släkts erfarenheter av folkmordet på armenier på tjugotalet. Hennes cyniska livsinställning innebär att hon blir förvånad över människors godhet men tar ondskan, som faktiskt finns i hennes son, som något naturligt. Hon är också en slags "antiamerikan" djupt misstänksam mot sitt hemland och sina landsmän. Hennes man Franklin skildras som schablonbilden av en amerikan; en patriotisk republikan med en idealbild om den harmoniska familjen. Till skillnad från sin hustru är han överlycklig när Kevin kommer. Eva saknar modersinstinkt; den där känslan som gör att man omedelbart börjar älska sitt barn. Från första början verkar Kevin vara en slug liten främling som tyvärr ska stanna hos dem. Pojken stirrar på omgivningen med en uttråkad, brådmogen blick och vägrar att börja prata under de första åren av livet. Barn i hans närhet råkar ut för underliga olyckor. Eva är orolig, men Franklin vill inte se varningstecknen, förrän det är försent När jag var i England i somras såg jag människor som läste koncentrerat på tunnelbanan, och det var ofta den här boken de läste. Det här är en vidrig roman som man inte kan släppa ifrån sig, ens på en skakig tunnelbanevagn. Lionel Shriver lyckas att inte skriva en snyft eller sensationsroman. Tvärtom har hon skrivit en bok med svart humor som man ofta skrattar högt medan man läser, samtidigt som den är nästan outhärdlig i vissa stycken. Framför allt har hon också lyckats utmana myten om moderskapet och satt fingret på det mest kontroversiella; en kvinna kan låta bli att gripas av kärlek till sitt barn från första början, utan att vara psykotisk eller extremt känslokallt. Att det finns en otäck tvist i slutet gör inte boken sämre.
Eleni Schmidt, Filmrecensent på Sourze
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Kjell Ekborg