I mitten på 90-talet avslöjades i TV hur Frälsningsarmén (FA) gjort en insamling på "Sveriges rikaste gata" i Stockholm: Strandvägen i Djursholm. Bland alla de hushåll FA knackat på hos hade de sammanlagt lyckats få ihop knappt 1000 kronor. Detta väckte mycket riktigt stor massmedial uppmärksamhet. Ingen politiker då, som nu, skulle komma på tanken att stifta en lag emot denna bristande medmänsklighet, i form av solidaritet. Ändå är det just det som KD vill göra nu med sin "lag om civilkurage". Det ska alltså vara straffbart att inte ingripa fysiskt om man ser en medmänniska offentligt råka illa ut.
Det låter förstås iskallt och grymt att bara ifrågasätta en lag om i grunden ren medmänsklighet, därför att det i varje normal människa torde sitta i ryggraden att vilja ingripa när man ser andra skadas eller lida. Vilket det med all sannolikhet också gör, om inte annat så vittnar Aftonbladets lördagskampanj "Svenska Hjältar" om det. Regeringen har under våren utrett frågan "lag om civilkurage" och kommit fram till slutsatsen att lagen inte skulle ge några markanta resultat i Sverige, mot vad lagen uppfyllt i de europeiska grannländerna. Med anledning av att en ung flicka i Kina - där lagen också finns - fallit offer för en trafikolycka med dödlig utgång, där bilisten smitit och offret förblött på öppen gata efter att arton förbipasserande inte ingripit, så är nu frågan uppe på tapeten igen. Återigen är det KD som förordar den.
Det går inte att tvinga fram god moral, och det kan finnas legitima skäl till att avstå från ett fysiskt ingripande vid ett våldsbrott. Man kan hjälpa våldsoffren på andra sätt, som att tillkalla polis, filma händelsen med mobilkamera och vittna. Polisen avråder dessutom oftast medborgare från fysiskt ingripande.
Varför då detta förslag? Det är ett typiskt KD-förslag som speglar deras moralkonservatism. Om människor inte uppfyller visst önskat beteende med Guds välsignelse, så ska det lagstiftas fram med politikernas välsignelse.
Man kan lika gärna lagstifta mot bristande civilkurage som att inte frivilligt ge bidrag till välgörenhetsorganisationer. Den som inte ger ekonomiska bidrag till välgörenhet, riskerar en mindre uppoffring tack vare att det rör sig om pengar, och inte sätta livet i fara. Dessutom kan en symbolisk summa rädda fler människoliv i "tredje världen" än vad ett eventuellt fysiskt ingripande kan göra, för att skydda en annan människas liv och riskera det egna. Det bör betraktas lika inhumant att inte vilja stödja utsatta människor i "tredje världen", som att inte vilja ingripa i en iögonfallande handling. Det är också tänkbart att det är fler som väljer att inte bidra till välgörenhet, än de som inte ingriper vid ett våldsbrott, vilket gör det förstnämnda mer moraliskt förkastligt.
Till sist den slutgiltiga frågan: Hur ska det eventuella brottet beivras? Ett stort antal missvisande domar som saknar beviskraft väntas komma.
Yohannis Petersson, Konservativ-liberal -demokrat
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
