 |
NÄRINGSLIV
Artikel
av Yngve Karlsson
publicerad 3 mar 2010 kl. 09.59:
Vi bör stanna utanför eurozonen tills den blir stabil
"Ett problem med eurozonen är att den inte är ett optimalt valutaområde. Det bör råda likartade förhållanden när det gäller produktionsstruktur, konjunkturmönster och finanspolitik och dessa bör konvergera över tid för att undvika asymmetriska chocker."
Jag har tidigare använt förkortningen BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) som ett begrepp med positiv klang. I negativ bemärkelse använder Per T. Ohlsson förkortningen PIGS (Portugal, Italien, Grekland och Spanien) i en artikel i Sydsvenskan den 14 februari 2010, under rubriken Zonterapi. Per T. Ohlsson skriver:
"Vad PIGS har gemensamt är ineffektiva produktionsapparater, svaga statsfinanser och hög skuldsättning. Den grekiska statsskulden beräknas i år uppgå till 125 procent av BNP, långt över de 60 procent som stipuleras av EU... Portugal, tyngt av stora underskott, styrs av en svag minoritetsregering. Italien, med en statsskuld som motsvarar 117 procent av BNP, misstänks för att liksom Grekland trixa med statistiken."
Han fortsätter:
"Så hur skall EU lösa PIGS-problemet? För lösas måste det. En grekisk statsbankrutt, med oanade konsekvenser för övriga eurozonen, kan inte uteslutas. Enligt kreditvärderingsinstitutet Moody´s är Grekland ett av tio länder - Ukraina, Venezuela och Argentina ingår också i församlingen - som löper störst risk att haverera. Grekland, som på det mest flagranta vis har misskött sin ekonomi, är i behov av operation, istället blir det zonterapi."
Ett problem med eurozonen är att den inte är ett optimalt valutaområde. Det bör råda likartade förhållanden när det gäller produktionsstruktur, konjunkturmönster och finanspolitik och dessa bör konvergera över tid för att undvika asymmetriska chocker. När eurozonen startades 1999 var det högst varierande förhållanden i medlemsländerna och länderna har inte konvergerat sedan dess. Euroländer som slarvar med statsfinanserna kan bötfällas men formerna för hur detta skall gå till är oklara. Att Grekland har lämnat friserad statistik utan att det upptäcktes av EU-kommissionen visar att kontrollmekanismerna är otillräckliga.
Om PIGS-krisen hade varit allmänt bekant tidigare hade nog inte Lissabonfördraget gått igenom. Man kan fråga sig vem som samordnar insatserna för att lösa krisen. Blir det europeiska rådets nye "president", den tidigare belgiske premiärministern Herman Van Rompuy, den nyss omvalde kommissionsordföranden José Manuel Barroso eller unionens roterande ordförandeskap - för närvarande Spanien?
Underrubriken till artikeln har följande lydelse:
"Det är nog ganska klokt att stanna utanför eurozonen i ytterligare ett antal år."
|
