Dagens skrivtips: Svenskarnas sexvanor | Nya bränder i Stockholm | Våldtäktsdömd får resning efter 10 årBörja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Tobias Jeppsson
publicerad 25 jul 2012 kl. 06.00:
Illustration: flickr/Gwydion M. Williams (BY CC 2.0)
Vems är finanskrisen egentligen?
Många pekar idag finger åt länder som Grekland, Spanien och kanske Italien och kallar deras ekonomier för korrupta. Men vad är det för ekonomisk politik vi själva driver?
Finanskrisen som drabbat Europas länder de senaste åren med varierad styrka har varit ett problem för så väl hela stater som de enskilda medborgarna. Men kan pengar och resurser bara plötsligt förintas? Eller finns de kvar, men gömda någonstans? Den frågan ställs allt för sällan.
Häromdagen fick vi ett svar på var en stor del av Europas, inklusive Sveriges, resurser tagit vägen. DN rapporterade i söndags att hundratals biljoner (ja, ni läste rätt: biljoner) har smusslats undan i skatteparadis [1].
Samtidigt som allt fler rapporteras hamna hos Kronofogden de senaste åren [2][3] och allt fler ansöker om skuldsanering av sin privata ekonomi [4] så gör våra storbanker vinster på sammanlagt 20 miljarder kronor [5].
Arbetslösheten ökar snabbt [6] vilket ofta leder till att de som fortfarande har jobb får arbeta hårdare och ta på sig fler uppgifter, vilket är en bidragande orsak till varför allt fler också blir sjukskrivna allt längre tid [7]. Samtidigt har man sålt ut delar av statliga bilprovningen till ägare i skatteparadis så att vi får in ännu mindre skatteintäkter till den gemensamma statskassan [8], och gruppboenden köps upp av riskkapitalbolag som har sina huvudkontor nästan uteslutande i skatteparadis [9].
Många pekar idag finger åt Grekland, Spanien och kanske Italien och andra länder, så fort det börjar gå dåligt för dem, och kallar deras ekonomier för korrupta. Men vad är det för ekonomisk politik vi själva driver? Och vems är egentligen finanskrisen? Vissa verkar uppenbarligen tjäna oerhört stora belopp i dessa dagar, vilket verkar ske på bekostnad av majoriteten av oss.
Gott folk, det är inga goda nyheter, men vi lever i en väldigt korrupt ekonomi som riskerar att dra oss lika djupt ner som de länder vi pekar finger åt idag. I höstas skrev jag en artikel [10] där jag kritiserade tidningen Financial Times utnämning av Anders Borg som Europas bästa finansminister och jag förutspådde också att vi snarare kommer gå mot sämre tider än bättre, med Borgs politik. Tyvärr verkar mina farhågor ha slagit in.
De goda nyheterna är att stödet för Alliansen i opinionsmätningarna försvagats markant senaste året och oppositionen har varit större än alliansen i mätning efter mätning och ibland haft en egen majoritet tillochmed. Inte för att jag tror att oppositionen kommer med guld och gröna skogar, men när en regering inte kan sköta sitt lands ekonomi så är det dags att ge någon annan chansen.
Denna lilla artikel kan tyckas vara väldigt pessimistisk och gnällig. Men tänk i så fall efter lite. Är det mer optimistiskt att blunda för alla problem och låtsas som ingenting? Som jag ser det så är det första steget att göra ett samhälle ännu bättre är att identifiera vilka problem som finns. Nästa steg är att försöka lösa problemen, men det överlåter jag till våra folkvalda politiker. Men med tanke på att hundratals biljoner kronor hamnar i skatteparadis så kan det vara en idé att börja kika där. Som det nämns i en av artiklarna så hade de biljonerna kunnat lösa Euro-krisen.
