Vi hänvisar gärna till allas "egna val", men hur tänker vi när vi talar om ett "eget val"? Menar vi att de som hamnar utanför har valt att göra det? Menar vi att de som inte lyckas i skolan, på arbetet eller i det sociala verkligen "väljer" bort tillhörigheten? Jag hör nämligen ofta att människor hänvisar till att alla har ett val.
Är det verkligen så att vi tror att de som idag är fattiga, hemlösa, alkoholmissbrukare eller småtjuvar en vacker morgon satte sig ner vid frukostbordet med en kopp kaffe, kanske bläddrade lite i Hemmets Veckotidning, Sköna Hem, eller kanske regeringsformen - och efter noggrant övervägande kom fram till att de skulle välja ett liv i utanförskap?
Hur kan vi inbilla oss att vi kan veta något om de "egna val" som andra människor gör?
Socialtjänstlagen har tydligt uttryckligen betonat vikten av självvalsprincipen. Allt skall utgå från individens eget val. Under nästan rituella former ska du varje gång du skriva under din ansökan med namn och personnummer.
Detta är ett av de normaliserade tillvägagångssätt som samhället använder för att lägga över skulden på enskilda misslyckade medborgare. Det är av största vikt att du ständigt blir påmind om att du hamnat utanför på grund av ditt egna val. Inte för att det brister i vårt gemensamma tänkande. Inte för att ett samhälle som bygger på konkurrens i sin förlängning inte har plats för alla.
Vi har inte arbete för alla, inte bostäder för alla. Vi har egentligen inte heller sjukvård eller utbildning för alla.
Kvalitet handlar mycket om att jämföra det ena med det andra. Vissa saker är bättre än andra saker. Vissa människor är duktigare än andra. När de som är duktiga ska göra något för dem som inte är så duktiga så talar man gärna om kvalitet.
Vissa härbärgen är bättre än andra. Priser delas ut som om grunden för kapplöpningen vore helt okej. Hammarbybacken är tydligen bäst. Vissa hungriga utstötta gillar maten, de används som vanligt när de duktiga hjälparna tävlar mot varandra.
Hur i helvete kan man tävla i kvalitet när det gäller verksamheter - våra skamfläckar härbärgena - som landets främsta socialmedicinska expertis är överens om i praktiken både permanentar misären och i förtid dödar dem som bor där?
Stadsmissionen, Convictus, Frälsningsarmén, Ny emenskap och många, många fler organisationer vädjar till allas vår goda vilja. Vår "duktiga" goda vilja. De tigger i utstötta och hemlösas namn. De anser sig vara en bro mellan den presterande självtillräckliga delen av befolkningen och de som inte vet sitt bästa.
De som har "valt bort" tillhörigheten.
Rolf Nilsson, Ordförande föreningen Stockholms hemlösa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
