"Måste man inte fråga sej om inte den part som är beredd att betala för sex också är i en beroendeställning som utnyttjas av sexsäljaren – och varför det bara är den part som betalar för sej som kriminaliserats av svensk lag?" Det finns påståenden som gör gällande att sex är det mest grundläggande behovet näst föda – alltså att det till och med står över behovet av kärlek. Det vill säga att människan skulle nöja sej med ett liv utan vänskap, ömhet, kärlek och övrig delaktighet i sociala sammanhang bara hon fick mat och sex, vilket i sin tur skulle vara motivation nog att förbjuda könsprostitution eftersom det vore att utnyttja ett ojämlikt beroendeförhållande. Vanligen förutsätter man då att de könsprostituerades behov av pengar försätter dessa i en beroendesituation och att deras sexhunger torde vara tillgodosedd så att vidare sexhantering enbart görs för att täcka pengabehovet, vilket då otillbörligen utnyttjas av sexköparen.
Måste man inte fråga sej om inte den part som är beredd att betala för sex också är i en beroendeställning som utnyttjas av sexsäljaren – och varför det bara är den part som betalar för sej som kriminaliserats av svensk lag?
Vilken lobby ligger bakom sexköpslagen?
I spåren av den fullt legitima strävan att försöka åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden samt ge dem samma utbildnings- och karriärmöjligheter har tyvärr sex även fortsättningsvis för den moderna skrupelfria kvinnan blivit ett ytterst effektivt kontrollredskap. Så även inom familjen – ingen disk = inget sex! Ingen uppvaktning = inget sex. Inga praliner och rosor = inget sex!
Det ankommer på den moderna mannen att, förutom lära sej var alla erogent kittlande zoner är placerade på kvinnan, få henne tillfredsställd och att känna sej som en hyllad diva – parningsspelet bygger fortfarande på att mannen ska visa upp ett dugligt framgångsjag, ett representabelt yttre och en god fysisk sexuell förmåga samt en hygglig ekonomisk ställning – annars blir det inget sex.
Frågan är vem som verkligen är förtryckt – är det kvinnan som använder sin djupare intimitet för kontroll av mannen eller är det mannen som värderar en stunds umgänge med ett kvinnokön så pass högt att han betalar för det, trots underkastelse och lagbryteri?
Frågan är också vad som ur moralisk och maktstrukturell synpunkt är mest förkastlig och klandervärd – att mot betalning låta någon i beroendeställning använda sitt kön – eller att ha så stort behov av detta tillfälliga könsumgänge att man är beredd att betala för det?
Analogt med detta: Är det ur jämställdhetssynpunkt moraliskt försvarbart att inom det könstrohetskrävande äktenskapet använda sina könsliga företräden för att få igenom sin vilja eller komma i åtnjutande av andra förmåner? Är det i så fall någon avgörande skillnad mellan inomäktenskaplig könsexploatering och den utomäktenskapliga?
Det skulle inte förvåna mej om det inomäktenskapliga könsförtrycket är orsak till en stor del av övrig könsprostitution – inte heller förvånar det mej att de äktenskapsbegåvade proffsen så rabiat fördömer sina gatusystrar då deras hantering de facto berövar dessa ett av de mest effektiva kontroll- och påtryckningsmedlen. Dock har det av någon anledning inte varit politiskt gångbart att inom den feministiska lobbyn propagera för en verkligt maktstrukturell förändring och allmänt bättre villkor för verkligt underställda samhällsgrupper och effektiva krafttag mot utnyttjande av beroendeställning vilket skulle tvinga både kvinnor och män att ompröva sitt förhållningssätt till varandra och den moral som får samhälle och världsekonomi att vackla fram på gränsen till kollaps.
I stället har man valt att kriminalisera det beroende som redan är skuldbelagt – att kriminalisera beroendet av pengar skulle ju vara att ifrågasätta hela den ekonomiska struktur som håller hela mänskligheten i ett stålgrepp och driver mänsklig utveckling än djupare in i total livegenskap.
Teddy Widegren, konstnär, författare och poet. Deltagit i samhällsdebatten sedan aktionen
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
