För min del litar jag inte på avlyssnarna. Trots att jag är en av de ca 8 miljoner som har "rent mjöl i påsen".
Även om man oskyldig är det viktigt att inte vara oskuldsfull. Lagförslaget om avlyssning m.m. kan mycket väl vara början till ett utökat övervakningssamhälle av enorma mått.
Vi har som medborgare ingen koll på vad dagens avlyssnare (t.ex. SÄPO och FRA) har för sig. Än mindre fåri vi veta vad de gör när de får stöd av den nya lagen.
Politikerna vet det inte heller annat än i begränsad omfattning, nämligen där avlyssnarna anser sig tvingade att ge utvald information till en begränsad skara. Kontrollen av kontrollanterna är i praktiken mycket nära noll. Och det blir ännu värre med den nya lagen.
De som lutar sig tillbaka därför att de har rent mjöl bör fundera på t.ex. detta: Hur kommer den överskottsinformation som avlyssningen/kontrollerna ger att hanteras? (Överskottsinformation är den information som inhämtas utan att ha något med det aktuella ärendet att göra ; en information som ändå kan användas.)
Alltså: hur hederliga/ohederliga är kontrollanterna? Och deras chefer? Varför vill inte riksdagsmajoriteten kontrollera deras verksamhet på ett demokratiskt acceptabelt sätt?
Vi fick inte i Sverige folkomrösta om EU:s nya grundlag (påpassligt omdöpt till Lissabonfördraget). Minst lika illa är att vi inte fick göra det om Storebrorslagen.
Apropå rent mjöl i påsen: Vilka tankar finns det hos de borgerliga politiker som nu vill rösta igenom den av sossarna initierade övervakningen? Och de som inte vill det, men som ändå gör det?
Det handlar nog om mer än rädslan för terrorism. Risken är stor att det finns ett mer generellt och oredovisat kontrollbehov.
Vilka är deras yttersta avsikter när de nu med några knapptryckningar reducerar demokratin i det svenska samhället?
Jag hoppas att det mera handlar om naivitet än om etablissemangets maktbegär.
Shqiptar Oseku
