Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
MEDIA
Artikel
av Robert Wensman
publicerad 9 apr 2010 kl. 10.55:
Vem får uttala sig på Newsmill?
Jag ville väcka en fråga om jämlikhet, men blev nekad publicering på Newsmill då jag inte ansågs ha tillräckligt stor anknytning till ämnet. Hur påverkar Newsmills regler den fria nätdebatten? Vem har insikt nog att bedöma vem som har rätt att uttala sig?
Jag vet inte om det bara är jag, men jag har över lag fått känslan av att Newsmill alltid haft en något högre svansföring än Sourze. Man kan till att börja med notera kändistätheten som tycks känneteckna denna nättidning, och personer som aldrig synts till under Sourze ganska långa historia, har plötsligt börjat synas i Newsmill. De påtagliga närbilderna på dess skribenter ger också intrycket av en tidning som lägger stor vikt vid vem det är som uttrycker sig.
Hur som helst, jag har nu på egen hand fått erfara att det gallras ganska friskt på Newsmill när det gäller vilka artiklar som tas med och inte, och det verkar inte bara handla om artiklarnas kvalité och innehåll, utan mycket om vem det är som har skrivit. Newsmill har nämligen en policy om att skribenterna bör ha "privata eller professionella erfarenheter av ämnet". Första gången jag började ana oråd angående Newsmills öppenhet var när jag såg någon bland kommentarerna uttrycka missnöje över att det var svårt att få sina texter publicerade av Newsmill. Hur som helst, jag försökte få min artikel "Kul med ekomonisk otrygghet" publicerad (under annan rubrik och utan bilder).
Men av en händelse så missade jag att fylla i fältet "Om mig och på vad sätt jag har egen erfarenhet av ämnet", vilket skulle visa sig ge en skymt av hur Newsmill arbetar. Ämnet jag försökte publicera under var just "Jämlikhet". Jag fick till svar att de gärna publicerade artikeln, vilket jag såg som ett tecken på att jag lyckats skriva en artikel av tillräckligt hög kvalité. Men förutsättningen för publicering var att jag kompletterade med ovanstående information. Sagt och gjort, jag beskrev varför jag tyckte mig ha erfarenhet av jämlikhet, och försökte igen. Men nu fick jag till svar att de inte vill ha min artikel eftersom min anknytning till ämnet var för svag.
Detta föranleder frågan om vad det är som gör att jag inte har rätt att uttala mig om begreppet jämlikhet? Räcker det inte att bo på denna jord och ha ett sunt förnuft för att ha en anknytning till ämnet "jämlikhet"? Är det ens möjligt att leva i det moderna samhället utan att få mer erfarenhet av jämlikhet eller dess frånvaro än vad man kanske skulle vilja? Så vad hade jag då skrivit? Jo, följande:
"Jag är en engagerad medborgare som gör vad jag kan för att läsa om politisk filosofi och begrunda makroekonomins beskaffenhet. Min bokhylla består kanske till 95% politisk sakprosa, och 5% fiktion. Jag var med om att grunda riksdagspartiet Aktiv Demokrati, samt driver den politiska bloggen Idémaskinen."
Ja, såhär i efterhand inser jag att det kanske inte var det smartaste att deklarera sammansättningen av min bokhylla, det kanske till och med var lite fånigt. Men vad skulle jag säga? Det är inte direkt varje dag som man behöver förklara varför man är behörig att uttala sig om en av samhällets mest grundläggande frågor. Vem är behörig att uttala sig om jämlikhet? Nationalekonomer? En person som fick uttala sig om medborgarlön hade följande förklaring:
"Jag har gått på bidrag och arbetat inom olika områden, jag har även studerat vid universitet. Jag har sett samhället från flera håll och inte minst som taxiförare sett både de rikas och de utslagnas världar. Detta tillsammans med ett livslångt intresse för politik gör mig kvalificerad att ha en åsikt."
Så uppenbarligen är det ändå inte så mycket som krävs, men det gör ändå att man undrar lite över varför min artikel blev nekad publicering. Jag vet inte om jag ska känna mig smickrad över detta? Betyder det att min artikel var för kontroversiell för att den Bonnierägda nättidningen skulle vilja befatta sig med den? Jag hade inte trott att min försiktiga fundering skulle ha varit sådant politiskt sprängstoff. För det var inga direkt långtgående slutsatser jag försöker dra i min artikel, utan jag försöker främst ställa frågan om huruvida ökad ojämlikhet skulle kunna ge upphov till ett ökat risktagande i ett samhälle, och om detta skulle ha haft någonting att göra med de senaste decenniernas spekulationsbubblor. Jag ville lyfta den här frågan så att personer med tillbörlig och relevant anknytning skulle ha kunnat säga sitt.
Jag ska ge ett konkret råd till Newsmill. Jag har förstått att deras policy att försöka bedöma människors anknytning till ämnet uppkom i samband med att rasistiska grupperingar fått allt för stort spelrum på Newsmill, men allt för höga krav på anknytning motverkar den fria debatten. Vi kan inte ha ett kunskapsmässigt klassamhälle där endast de med de rätta examina eller rätt titel har rätt att uttala sig i olika frågor, för nätets diskussion handlar inte bara om kunskap, utan i lika hög grad om vem som sätter agendan. En chans för gemene man att lyfta upp de frågor som han eller hon anser är viktiga. Man kan till exempel tycka att skolan är en viktig fråga, utan att vara lärare, eller tycka att miljön är en viktig fråga, utan att vara miljöexpert.
Att nättidningar gallrar bort artiklar av andra orsaker än att de direkt strider mot någon lag, väcker dessutom mer djupgående frågor om hur allmänheten ska kunna bedöma om en nättidning är partisk i någon fråga. Vad händer om artiklar av en viss politisk karaktär plötsligt börjar gallras bort systematiskt? Det som skulle vara mest förtroendeingivande vore om alla artiklar som inte direkt bryter mot någon lag ändå publicerades, fast möjligen på en undanskymd plats så att var och en har en chans att bedöma vad som tidningen väljer att framhålla.
Kanske skulle Newsmill kunna ta intryck av nättidningar som Sourze där det är betydligt enklare att få sina alster publicerade. För det finns nämligen ingen motsättning mellan att en nättidning lyfter fram de artiklar som de anser har störst publicistiskt värde på förstasidan, samtidigt som alla ändå ges någon form av chans, om än liten. Om Newsmill riktigt ville värna om en fri debatt som styrs av läsarna själva, så kanske de till och med skulle låta läsarna själva styra vilka artiklar som lyfts fram, till exempel genom att mäta vilka artiklar som klickats fram flest gånger.
Plötsligt förefaller Sourze vara det sundaste alternativet för en nätdebatt just nu.
Robert Wensman,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Många svenska föräldrar har följt Anna Wahlgrens råd om barnuppfostran
