 |
NÄRINGSLIV
Artikel
av Melody Rönnlund
publicerad 20 nov 2008 kl. 12.52:
Vem bryr sig om djuraffärernas djur?
Många djur i Sveriges djuraffärer behandlas dåligt. Detta beror inte på att man vill skada djuren, utan på okunskap.
Finns det någon som åker runt till djuraffärer och kontrollerar hur djuren har det? Det är något jag ofta funderat över, sedan vi skaffade akvariefiskar och Gerbiler (en släkting till Hamstern), och därmed började besöka djuraffäerer med jämna mellanrum. Nu har jag fått så pass stor erfarenhet av djuraffärer att jag vet att det inte är det rätta stället att rådfråga på, åmtinståne inte när man är en lättlurad nybörjare. Det är bäst att lära sig på internet, tex i olika djurforum.
När vi var nybörjare och bestämt oss för att skaffa akvariefiskar, åkte vi till en djuraffär för att ställa ett antal frågor. Expediten där hävdade att man utan problem kunde klämma in många fiskar i ett 19 litersakvarium, och att de inte ens behövde växter. Ofta ser man också fiskkupor säljas i akvarieaffärer, är det inte förbjudet att ha fiskar i dessa? Att Guldfiskar etc. skulle ha treminutersminne är struntprat. Se bara på våra fiskar! Varje kväll kl 21:30 - mattiden - samlas de i det vänstra hörnet - mathörnet - i akvariet och inväntar knackningen. (vi knackar alltid i täckglaset när det är matdags) Detta visar ju inte bara på att de har bra minne, utan att de även har en tidsuppfattning som är hyfsat exakt.
Ibland när man kikar in hos smådjuren i djuraffärer blir man nästan rädd. Man tycker ju att personalen på djuraffärer ska var ett föredöme för kunden, kunden kommer ju säkerligen härma inredningen i affärens burar och göra likadant hemma. När man ibland tittar in i djuraffärernas burar ligger de stackars Hamstrarna där inne och ser otroligt deprimerade ut. Häromveckan var vi till en djuraffär där Gerbilerna inte hade någonting annat än träinredningen att gnaga på (de ska ha massor med kartong!) ingenting att gräva i, bara ett tunnt lager sand (ett av Gerbilernas största behov är att gräva, de ska ha ett lager med träspån på minst två dm) och ingen toalett (Gerbiler är renliga djur, de går på toaletten i en skål med sand) utan de fick gå runt i sin egen avföring. Inte konstigt att de stackars djuren såg ut som om de sjöng på sista valsen.
Vissa skulle säkert försvara sig med att "ja, men man kan ju inte veta allt", men hur svårt är det att gå in på internet och läsa - åtminståne - grunderna om djuret?
Så man kan ju fråga sig, vem har egentligen ansvar för att se efter hur djuren mår i djuraffären? Vad är viktigast, att djuren ska må bra eller att bara att få sälja? Borde inte välmående, glada djur vara lättare att sälja än sjuka, deprimerade?
Självklart gäller detta inte alla djuraffärer, vissa ska ha beröm för sitt kunnande och för att de faktiskt bryr sig om djuren!
Melody Rönnlund
melody@msun.se
|
