 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anton Oliver
publicerad 14 jan 2010 kl. 10.43:
Vem är offer för vänstern?
En av de viktigaste sakerna att tänka på när man ska försöka förstå vänsterns synsätt på brottslighet och terrorism är att när vänsteranhängare använder ordet "offer" handlar det om en klass, snarare än om en enskild person.
Enligt de flesta normala människors uppfattning är ett offer en individ som har haft en hemsk upplevelse, exempelvis någon som varit utsatt för brott. Enligt vänsterns synsätt är dock offer en klass som människor i allmänhet är födda i (i vissa fall kan de också omvandlas till offerklass, till exempel transpersoner) och därmed tillhör de, enligt vänstern, en förföljd grupp.
Således, när en förmögen affärsman på väg hem från kontoret blir slagen och rånad utanför ett köpcentrum, kommer någon med sunt förnuft att identifiera affärsmannen som brottsoffer. Vänsteranhängarna kommer dock att sympatisera med gärningsmannen, och även om de aldrig skulle tala klartspråk om det kan man lätt märka det när man läser mellan raderna, där de ursäktar dådet med att gärningsmannen har väl haft en taskig uppväxt eller att allt är kapitalisternas fel och så vidare.
Detta är huvudnyckeln till att förstå vänsteranhängarnas inställning till brottslighet och terrorism. Det är inte uppträdandet hos en enskild individ som definierar honom/henne, utan klassen hon/han tillhör. Individens moral blir ganska irrelevant, individens aktioner spelar liten roll, förutom när dessa stärker gruppens stereotyp.
Det är därför amerikanerna eller israelerna aldrig kommer att betraktas som offer i vänsterns ögon. Även när dessa mördas är de fortfarande gärningsmän eftersom de tillhör en klass som vänsteranhängarna har definierat som förtryckande. Däremot är araberna i Gaza alltid offer, även när de är förövare, eftersom de har definierats av vänstern som förtryckta.
Terrorattacken mot USA 11 september som skördade tusentals oskyldiga liv, såväl som andra terrorattacker mot andra demokratiska länder rättfärdigas av vänstern genom att skylla allt på amerikansk "imperialism". Eller ännu värre, genom att anklaga offret för självvållande angrepp.
Lyssnar man till det språk som vänstern använder sig av kan man avgöra huruvida de anser att en viss grupp tillhör en förtryckt eller förtryckande klass. Förtryckta klasser beskrivs ofta i termer som "familjen" eller "folket", såna termer användes av vänstern eftersom de är vaga och inte definiera en specifik maktstruktur. Förtryckarklassens "medlemmar" i sin tur beskrivs med tonvikt på regeringar och institutioner där de främsta hatobjekten är USA och Israel, men även andra demokratiska länder kan hamna på deras hatlista.
Genom berättelser i media (som är vänsterns primära distributionskanal) visas "förtryckta" ofta ha många sympatiska barn, medan "förtryckarna" sällan har några barn, och när de har det kommer de alltid att framställas som giriga och/eller onda. "Förtryckta" framställs som "fäder" och framförallt som "mödrar" medan "förtryckarna" framställs som att de har begränsade eller inga familjeband. Sammanfattningsvis: de "förtryckta" är mänskliga, "förtryckarna" inte.
Vad det egentligen handlar om är den gamla kommunistiska kampen, kulakerna vs proletariatet. De förstnämnda är alltid förtryckare, även när de anfalls och mördas, medan de sistnämnda alltid är offer, även när de anfaller och mördar.
Enligt vänstern är offerstatusen naturligtvis en av de viktigaste delarna av ens identitet, denna status är dock endast reserverad för människor som, enligt vänstern, tillhör en offerklass. Att tillhöra en offerklass kan ha några fördelar, exempelvis om man tänker sig ett monopolspel - ett offerkort kan göra det möjligt att få gynnsam behandling, en kvoterad plats på universitetet eller ett gå ur fängelse-frikort när det handlar om våld och terrorism.
Alltså, när man enligt vänstern tillhör en offergrupp kan man till och med mörda, då mordet kommer att rättfärdigas eller ursäktas. Däremot om man tillhör förtryckargruppen, även när man försvarar sig, är man enligt vänstern fortfarande gärningsmannen.
Detta är vad som händer i ett moraliskt system som grundar sig på vänsterideologi: klasskrigsföring och bedömning av människor utifrån deras klasstillhörighet. När ett sånt moraliskt system når makten resulterar det alltid i tyranni, exproprieringar och slutligen i rena blodbad - allt i rättvisans namn och de "förtrycktas" namn.
Samma vänsteraktivister vars hjärtan grät för orättvis behandling av en arbetare, vägrade att se att Stalin var ett monster som badade i floder av blod. Men då ansåg man Stalin vara en av dem, som Che och Fidel och PLO, alla var "krigare" mot "förtrycket".
Vänstern betraktar dagens Hamas och Fatah som förtryckta grupper trots att de är fascistiska teokratiska organisationer, alltså saker som vänstern förväntas motsätta sig. Medan Israel, en demokratisk stat som ger fri läkarvård och är ungefär lika fackvänlig som alla andra demokratier, betraktas som "ond".
I vänsteranhängarnas ögon har Hamas och Fatah fått samma status som Stalin som "beskyddare" av de "förtryckta". Islam har omfamnats av vänsterliberalismen, även innan 9/11.
Ännu ett blodigt handslag.
|
Michael Karnerfors
